Bara en kaka till

Kokböcker

Boktipset – Green Kitchen at Home

Just nu sover båda barnen (vi får väl se hur länge det varar…) och jag ska sätta mig en stund i fåtöljen och umgås med min nya bok som jag klickat hem – Green Kitchen at Home gjord av bloggparet David och Luise på Green Kitchen Stories. Boken är, som allt de gör, en vegetarisk fest för ögat, och jag hoppas kunna hitta mycket inspiration i den till nya vardagsrätter som hela familjen ska gilla.

Något jag gillar med David och Luise är att trots att allting ser fantastiskt harmoniskt och idylliskt ut på bild, berättar de ändå att de också har kaosartade middagar där alla är missnöjda och det kladdas, spills och skriks. Det tycker jag ändå känns ganska skönt. Jag brukar tänka ibland när jag hämtar på dagis och andra barn snällt klär på sig själva och följer med ut, att ”de har säkert jätteharmoniska middagar hemma. Det är säkert ingen som ligger på golvet hemma hos dem och vrålar om såsen råkade vidröra pastan, ingen som skriker utan anledning och vägrar att äta, och inga intorkade pastaskruvar från gårdagens middag som sitter fast under barnstolen.” Men alla har ju sitt kaos, det vet man ju. Men ibland känns det ändå skönt att bli påmind.

Lämna en kommentar

Inga kommentarer

Fläskkött, Mackor

Kvällsmacka med guacamole och rökt sidfläsk

Den här mackan är den perfekta kvällsmackan! Den passar prima att göra på överbliven guacamole, om man till exempel gjort sig ett rejält lass guacamole till sin fredagstacos. Annars kan man ju bara svänga ihop lite guacamole ändå, det går ju faktiskt ganska fort. Rökt sidfläsk och några skivor surdegsbröd bör man alltid ha hemma i frysen, det är bra att bara kunna ta fram när andan faller på för att svänga ihop trevliga mackor. Här hittas receptet på guacamole. Rosta gärna brödet innan du brer guacamole på det. Det rökta sidfläsket är det bara att steka på en stund i en stekpanna, och sedan toppa mackan med. Sedan är det bara att tända ett par ljus, sätta sig ner i soffan och njuta av sin kvällsmacka. Och lugnet, ifall familjemedlemmar av vildare karaktär behagar ha den goda smaken att sova.

Lämna en kommentar

Inga kommentarer

Butiker, Öland, Utflykt

På Hagelstads Getgårdsmejeri

Häromveckan när vi åkte runt på norra Öland besökte vi Hagelstads Getgårdsmejeri. Jag har velat besöka det stället länge då de är kända för sina fantastiska getostar, och nu blev det äntligen av!

Vi klappade getterna som var riktigt gosiga och barnvänliga. Lyckan var total.

Getost är bara en av produkterna de säljer. De har även getmjölk, getyoghurt, getkvarg, getgrädde, get-fraiche…. listan kan göras lång. Gemensamt för produkterna är att de fungerar för de som är känsliga mot vanliga komjölkprodukter.

Inne i butiken jobbar bland andra Jennifer från Stockholm och Nicola från Milano, och av dem fick vi provsmaka en get-ricotta som var helt gudomlig, med lite söt blomnektar ringlad över som lyfte smaken ytterligare. Jag ångrar redan att jag inte köpte med mig den där ricottan hem.

Vi hade turen att pricka in en guidad visning av gården, och vi fick lära oss att getter älskar ljusinsläpp och fönster, vilket genast blev ganska tydligt. De blir även lugna av musik, så de brukar spela Mozart för dem vid mjölkning.

Det märks att getterna i Hagelstad trivs och har det bra på gårdsmejeriet. De går självmant till sina toppmoderna mjölkstationer, och stallarna har sanerats och topprenoverats de senaste åren, då de var i väldigt dåligt skick när den nuvarande ägarinnan Annika Bullus tog över gården 2014. Nu har getterna till och med en egen, jättestor massageborste! Ska man vara get ska man vara det här.

Det är från sådana här ställen jag vill handla, där det värnas om djuren och de har det riktigt bra. Getostprodukter från Hagelstad serveras bland annat på Karin Franssons Michelinkrog i Borgholm, och Ölandschoklad gör praliner med getostfyllning. Man kan även handla produkterna i utvalda butiker i regionen och på Östermalms Saluhall i Stockholm. Just nu är gårdsbutiken stängd för säsongen, men det går alltid bra att ringa och beställa ändå har jag läst mig till på deras hemsida. Till nästa sommar verkar det finnas planer för café och glass – spännande!

Lämna en kommentar

Inga kommentarer

Säsong, Utflykt

Våga testa stolt fjällskivling!

Brukar ni äta stolt fjällskivling? Plocka hem den, steka den och ha den på smörgåsen? Det är en jättebra matsvamp, och det brukar finnas gott om den under den tidiga hösten. Däremot tycker jag inte att man läser så mycket om den i mattidningarna. Och då har jag ändå plöjt igenom väldigt många mattidningar, under väldigt många år. Men kanske att det råder osäkerhet kring ifall svampen är okej att äta?

Stolt fjällskivling ser ut så här, med ljus botten och mörkt fjäll ovanpå. Den är ofta högre och längre än den på bilden. Foten är ”vattrad”, och har en löst sittande ring.

Så här ser den ut undertill. När man delat den i bitar och stekt den, så krymper den enormt i storlek och är inte längre alls vad man tycker att man tog med hem. (Låter som ett fem-i-två-ragg på krogen, eller vad säger ni?) Och när vi ändå drar paralleller till att köpa grisen i säcken på ett uteställe, så finns det även här en och annan ulv i fårakläder. En liknande svamp är rodnande fjällskivling. Den blir rödbrunt missfärgad vid minsta skada, och bör undvikas då den ger magont. Sedan finns även panterflugsvamp, som är lite tvärtom mot fjällskivlingen, den har brun botten med vitt fjäll, och en helt vit fot. Den är rent giftig. Men oftast är det vanlig, hederlig stolt fjällskivling man hittar. Den är lätt att känna igen, och växer i skogsdungar och på betesmarker. Vår sommarstuga ligger i just den sortens mark, och när syrran och jag var små brukade vi alltid plocka hem fjällskivlingar som mormor stekte åt oss. Fjällskivling är en jättegod svamp, och den mår bra av att stekas ganska hårt och smaksättas med både salt och peppar. Tycker jag, i alla fall.

Ifall man är osäker på ifall man fått tag i en stolt fjällskivling eller en ulv i fårakläder, kan man alltid kolla den här guiden. Men som sagt, den stolta fjällskivlingen är ofta lätt att känna igen. Och den är jättegod på ett rostat bröd, stekt i smör. Men skippa själva foten, den är ganska träig.

Lämna en kommentar

Inga kommentarer

Nötkött, Vardag

Storbiff i panna

Från ostbricka i Rom till färsbiff hemma i köket på Öland – här kommer ett av våra allra bästa vardagsrecept; storbiff i panna! Jag bloggade om det här receptet för sju år sedan ihop med en ful liten bild tagen med mobilkamera direkt på spisen, så här kommer lite kompensation för det. I stora drag gör man sig en omgång färsbiffssmet som man dumpar ner i en stekpanna som en enda stor biff, och innan det är dags att vända den delar man den i sex delar. Sedan gör man lite brunsås och serverar med potatis. Husmanskost när den är som allra godast!

 

Storbiff i panna, 6 portioner:

1 lök

ca 500 g nötfärs

2 msk ströbröd

2 tsk Maizena

0,75 dl + 0,5 dl mjölk

1 ägg

2 msk kalvfond

lite chilipulver

svartpeppar

salt

——-

Gräddsås:

4 dl vispgrädde

2 msk soja

2 msk kalvfond

2-3 msk färsk, klippt timjan

Ca 10 st cocktailtomater, halverade

 

Riv eller hacka löken och fräs den i smör eller olja. Ta den från värmen och blanda den med nötfärsen i en bunke. Blanda 2 msk ströbröd med 0,75 dl mjölk och låt svälla några minuter. Blanda 2 tsk Maizena med 0,5 dl mjölk och rör ner i köttfärsen. Rör även ner ströbrödsblandningen, ägget och kalvfond. Krydda färsblandningen och häll över den i en stekpanna där du med hjälp av stekspaden formar en enda stor biff som täcker hela stekpannan. Stek några minuter, och dela sedan biffen i 6 bitar innan du vänder varje del för sig. När bitarna stekt klart även på andra sidan, slå över grädde som du blandat i en bunke med soja, kalvfond och timjan. Låt det snabbt koka upp, halvera några cocktailtomater att toppa det hela med, strö på lite extra färsk timjan och servera med kokt potatis och sallad.

Lämna en kommentar

2 kommentarer

Mat på resor

Klassiska sevärdheter i Rom

Vi tar lite sightseeing, va? Här kommer några av de allra mest klassiska sevärdheterna i Rom. Vi börjar med min favorit – Fontana di Trevi. Så himla fin, och absolut finast kvällstid.

Här har vi Colosseum, fotat från övre däck på sightseeingbussen på tvättäkta turistmanér. Jag älskar hop on hop off-bussar som kör runt mellan en storstads sevärdheter, det är bara att sitta där och bekvämt blir runtskumpad mellan olika attraktioner, och om andan faller på kan man hoppa av och utforska stället lite extra. Turistbussarna i Barcelona är också toppen, till exempel.

Piazza Venezia har vi här…

…och Peterskyrkan i nattskrud.

Vi knatade upp till en park med utsiktsplats där ett litet band spelade låtar från Simon&Garfunkel, och ett par rara nunnor tog selfies vid en mur.  Stämningen var på topp!

Okej, det här var ingen sevärdhet utan bara en trång gränd, men jag tyckte att den kunde få kvala in ändå. Jag älskar de smala gränderna, de vackra gamla husfasaderna och kvällssolen som lyser in lite här och var.

Vi avslutar med Spanska trappan som var fullproppad med folk, precis som vanligt. Alla tog selfies. Det gjorde alla för övrigt överallt. Var och varannan människa var utrustad med selfiesticks. Jag såg utan tvekan fler selfiesticks än parmesanostar den här helgen. Jag hoppas kunna komma tillbaka till Rom snart igen (inte för att ta selfies, men gärna för att äta parmesan) och då gärna tillsammans med Olof, som den här gången fick vara hemma med barnen.

Lämna en kommentar

2 kommentarer

Drinkar

Piggelindrink

Är ni fler än jag därute som brukade dricka Piggelindrinkar runt millenieskiftet? Piggelindrinken var ju så poppis! Eller så var den det sötaste och därmed mest tilltalande alternativet i baren när jag precis börjat bli insläppt på uteställen, det kan också vara därför jag romantiserar den något. För några veckor sedan överraskade Olof mig med Piggelindrink och chark- och ostbricka när jag kom hem ifrån jobbet, och det var så otroligt gott! Den här drinken förtjänar onekligen en revival, för det var den godaste drink jag druckit på väldigt länge, och en trevlig omväxling från Mojito, som verkar ha toppat drinklistorna de senaste åren. Piggelindrinken är superlätt att göra, man bara smälter ner två Piggelinglassar i ett glas, häller i en halv deciliter vit rom och fyller upp med Loka Crush Päron. Men här kommer ett recept, för sakens skull. Och just det ja – köp gärna ett paket med flera Piggelinglassar i från frysdisken med vanliga glassbyttor, det blir mycket billigare än att köpa styckglassar från kioskfrysen.

 

Piggelindrink, 1 st:

3 Piggelinglasspinnar

0,5 dl ljus rom

Loka Crush Päron, valfri mängd (ca 1 dl)

Limeklyftor till garnering (kan uteslutas)

 

Smält ner två Piggelinglassar i ett glas. Karva loss glassen från pinnen och mosa den lite om du har bråttom. Häll i 0,5 dl ljus rom, och fyll upp så mycket Loka Crush Päron som önskas, beroende på hur stark du vill ha drinken. Stoppa ner den tredje Piggelinglassen rätt upp och ner i glaset vid servering, och kanske någon skiva lime om du vill garnera lite ytterligare. Färdigt!

Lämna en kommentar

2 kommentarer

Mat på resor

Exalterad på Eataly

I lördags i Rom tog vi en lokalbuss ut till Eataly, saluhallarnas saluhall nummer ett som en gullig bloggläsare tipsat om. Jag trodde aldrig att jag skulle få med mig syrran och mamma dit, men de var hur pepp som helst. Fast de brukar inte vara så svårflörtade när man lockar med ost och vin. (Finns det någon som är det?)

Hallen var på fyra våningar; en med ost och chark, en med fisk och kött, en med öl, vin, kokböcker, kaffe, godis, restauranger… okej, nu har jag tappat greppet lite, men det var MYCKET. Och det var gott. Jag var banne mig i extas. Jag hade kunnat gå därinne en hel dag. Tänk om man bodde där i närheten, då skulle man kunna prova nya viner varje dag i en hel livstid. Och tänk på all ost man skulle äta!

I saluhallen har de ett koncept med att en känd krögare får gästspela varje månad i en av restaurangerna. Inte för att vi kände till någon italiensk krögarräv, men gott var det! Vi inledde vår vinlunch med ostar från Sardinien. Det rådde allmänt Sardinien-tema på lunchen, för övrigt. En insiktsfull slutsats skulle kunna vara att gästkrögaren kom därifrån.

Jag missuppfattade menyn och beställde in en pasta med musslor. Sista gången jag missuppfattade en meny och beställde fel var när jag var 12 och vi var i Budapest och jag råkade beställa in kalvhjärna. Då var musslorna otroligt mycket bättre, måste jag säga. Maten höll verkligen riktigt hög klass.

Till efterrätt blev det en kompott med yoghurtmousse, mycket nyskapande…

…och saffransglass med kryddiga, knapriga nötter med rejäl kandering.

Sedan fluktade vi vidare. Jag ville jättegärna äta en sådan här rulle med ricottaostkräm och pistage, men efter en trerätters vinlunch var jag så mätt att jag kunde rullat ut från Eataly.

Så jag nöjde mig med att titta på allt det goda istället. Titta, och ta bilder.

Lämna en kommentar

6 kommentarer

Sponsrat inlägg

Chiapudding med äpple och vanilj

Inlägg i reklamsamarbete med Planti

Den här chiapuddingen är gjord på en helt mjölkfri yoghurt från Planti, på deras nylanserade smak äpple/vanilj. Jag upptäckte Plantis mjölkfria havreyoghurts, eller yogoats som de heter, när jag ammade Evelyn och åt mjölkfritt på grund av hennes kolik. Jag har egentligen aldrig gillat havreyoghurts något vidare, men när jag smakade Plantis vaniljyogoat hittade jag äntligen något jag gillade, för den hade inte den där speciella eftersmaken som de flesta andra havreprodukter har. Den var bara himla god. Och den nya smaken äpple/vanilj är ännu bättre. De här plantbaserade yoghurtarna hör också till de få saker som Evelyn faktiskt gillar, den kräsna lilla räkan.

Hon har tyvärr aldrig gillat att äta, varken när hon ammade eller nu senare. Vi är glada för allt vi får i henne, och ofta innebär det att vi måste doppa hennes matskedar lite grann i sådan här yoghurt för att hon ska äta maten. Det hade så klart varit bättre om hon ätit glatt utan sådana små mutor, men om det är det som krävs för att få i henne någon mat alls vissa dagar, då gör vi det. Hon får även sådan här yoghurt till mellanmål då och då, och då äter hon glatt. Jag äter den fortfarande, för jag märkte stor skillnad på min egen mage när jag slutade äta mjölkfritt och gick över till att äta mjölkprodukter igen. Jag kommer nog aldrig att sluta med mjölkprodukter helt och hållet, det finns alldeles för många godsaker som jag inte vill vara utan, men jag försöker dra ner på mjölkprodukter i vardagen, för att må bättre. Till frukost äter jag för det mesta mjölkfritt, det blir ofta en stor fruktsmoothie och ägg. De dagar jag jobbar och går upp före resten av familjen brukar jag byta ut smoothien mot chiapudding. De flesta småbarnsföräldrar som försöker hinna göra sig i ordning och äta frukost innan barnen vaknar kan nog relatera till att man inte vill dra igång en mixer och väcka de björnar som sover, och då är en tystlåten chiapudding och den mättnad det ger perfekt.

 

Chiapudding på Yogoat med smak av äpple och vanilj, 2 portioner:

1 dl Planti Yogoat äpple/vanilj

1 dl äppelmust

2,5 msk chiafrön

Topping:

0,5 äpple

0,5 tsk kardemummakärnor

0,5 tsk kanel

1 msk hasselnötskärnor

 

Rör samman alla ingredienser i en bunke, och låt stå i kylskåp över natten. Vid servering; rör om ordentligt i bunken och fördela innehållet i två skålar. Skär äpplet i bitar som du toppar chiapuddingen med. Mortla kardemummakärnorna och strö kardemumman över äppelbitarna ihop med kanelen. Avsluta med att strö över grovhackade hasselnötskärnor.

Lämna en kommentar

4 kommentarer

Mat på resor

Tidig morgon i Rom

Okej, så väldans tidigt var det väl kanske inte då. Men ganska. Efter att ha fått SOVA en hel natt utan att ha varit vaken i 3-5 timmar med en 11-månaders bebis vilket är standard här hemma just nu, var det underbart att bege sig ut genom dörren i förmiddagssolen i Rom förra veckan och känna sig utvilad. Vi bodde i en lägenhet i stadsdelen Pigneto som syrran hyrt via Airbnb, en bohemisk och mysig stadsdel med många restauranger, en kvarts bussfärd från centrum.

Visst hade vi kunnat äta frukost i lägenheten, men vem vill det när man är i Rom? Vi gick ner på Via del Pigneto med siktet inställt på ett frukostställe som hyresvärden tipsat oss om, och blev positivt överraskade när gatan som varit kantad av uteserveringar kvällen innan nu istället hade dukat upp för frukt- och grönsaksmarknad, med pensionärer urtustade med korgar och rullväskor som noggrant synade varorna och prutade med försäljarna.

Jag var så sugen på att köpa hem smakrika, solmogna tomater, vackra zucchiniblommor och nyskördade clementiner, men jag höll mig i skinnet. RyanAir är ju som bekant ganska snåla med vikten på planet. Men det faktum att jag säkerligen gick upp ett par kilo under resan som jag tog med mig på planet hem kunde de ju knappast göra något åt. Ha!

Frukoststället vi åt på heter Bar Necci dal 1924, och visade sig vara ett underbart ställe mitt i ett bostadsområde med smala gränder, med en uteservering dukad med rustika bord omgivna av gröna växter. Hit kan man gå för frukost, lunch, middag eller drinkar, och baren var tydligen den italienske filmregissören Pasolinis favoritställe på 60-talet. Vi åt även middag här sista kvällen, då vi kalasade på ost- och charkbricka och friterade zucchiniblommor.

Varje morgon inleddes med cappuccino och croissant. Ost-och skinkfrallor på fullkorn med halvtorra paprikaskivor och ledsna gurkhalvor lyste med sin frånvaro. På Roms caféer var det bakverk som gällde. Jag har sällan haft svårt att ta seden dit jag kommer, och mumsade glatt i mig två croissanter som jag sköljde ner med två cappuccinos varje morgon.

Jag är verkligen glad att lägenheten låg i Pigneto, annars hade vi nog aldrig hört talas om distriktet, än mindre tagit oss ut hit.

Lämna en kommentar

4 kommentarer