Bara en kaka till

Reportage

Om jordärtskockor och hur man har ihjäl allt i en pallkrage

Matreportage / matkrönikaI lördags hade jag med en krönika och recept i tidningen Barometern, och nu på lördag kommer ett uppslag i Smålandsposten. I reportaget som gick förra månaden skrev jag om mycket jag tycker om jordärtskockor, och hur dålig jag är på att hålla växter i pallkragar vid liv. Det är likadant med mina krukväxter här hemma, de dör som flugor. Jag vet att det egentligen bara handlar om att vattna, och det är ju ett mysterium att jag inte gör det. Det handlar ju inte precis om kärnfysik.

 

Jordärtskockan är en riktig doldis som förtjänar större plats i rampljuset än vad den får. Men när den väl får komma fram blir det ofta vid tillfällen då det ska vara extra festligt. Lägger man till lite jordärtskocka i ett potatismos kan man istället sälja in det som jordärtskockspuré, vilket låter hundra resor festligare än potatismos. Och faktum är att det smakar hundra resor festligare också. Jag älskar jordärtskocka. Smaken är nötig, jordig och har förmågan att ge en maträtt elegans. En jordärtskockssoppa är en värdig förrätt både i påskmenyn och på nyårsafton, och smaker med vilt som till exempel älgfärsbullar framhävs ytterligare när de paras ihop med jordärtskocka.

Väl framgrävd ur jorden är jordärtskockan inte så glamourös. Den är knölig och hård, och tar ganska lång tid att göra rent och skala. Men den är värd mödan, så jag tänker minsann bemöda mig med att odla egna jordärtskockor i år. Det ska dock erkännas att mitt hobbyodlande inte har gått jättebra hittills. Ett år odlade jag krasse bara för att kunna dekorera sommarsallader med de färgstarka, vackra blommorna. Krassen fick dock löss snabbare än ett barn efter förskolestart, och alla som visste mer om odling än jag (de flesta, med andra ord) sa att det ingick i paketet, man fick helt enkelt använda mycket bekämpningsmedel. Men då kändes de ju inte så trevliga att lägga i salladen, så förra året blev det inga. Då försökte jag istället få barnet att uppskatta jordgubbar och odlade flera plantor i en pallkrage. Skörden bestod av tre jordgubbar, och dottern vägrade smaka på någon av dem. Då gick det betydligt bättre för de gröna krispiga salladsbladen som gick från noll till hundra och fyllde ut en hel pallkrage på knappt tre veckor. Jag tog bilder och skröt på sociala medier om min fräscha och hemodlade sallad. Jag kan eventuellt ha sträckt mig så långt att jag gav folk odlingstips. Sedan åkte vi bort några dagar under en värmebölja, och när vi kom hem låg salladen i mittbena i pallkragen och jag kände mig lika elak som en hundägare som parkerar bilen i solsken.

Nej, jag hoppas på större framgång med jordärtskockorna. Enligt de som vet så ska de vara väldigt lättodlade, bara att ploppa ner i jorden, och sedan ska de sprida sig och bli fler, och bara trivas och helt enkelt vara väldigt tacksamma att odla. Fina växter ska man få också, då jordärtskockan är släkt med solrosen och skjuter upp en två till tre meter hög planta med gula blommor. Sedan ska man kunna skörda sina glada små skockor nästan året runt. Det låter ju fantastiskt! Nu ska jag åka och köpa pallkragar.

Lämna en kommentar

5 kommentarer

Guldkorn ur arkivet

Dags för nässlor!

pesto nässlor nässelpestoIdag när jag var ute och gick med vagnen och barnen drog åt ena hållet och hunden åt andra, stod jag still så länge att jag hann konstatera att det är nu som nässlorna är som allra bäst. Man ska ju plocka dem när de är alldeles nyuppkomna och inte har hunnit växa sig så stora. Våren har ju fullkomligt exploderat här hemma, vilket inte bara syns ute i folks trädgårdar, utan även hos de lokala restaurangerna som redan fått in nässelsoppa och annat på menyerna. För några år sedan kände jag mig inspirerad och testade att göra pesto på nässlor. Receptet har relativt oseriösa mått i form av halvfyllda hundpåsar, men man tager ju vad man haver, eller hur? Här hittar ni mitt recept på nässelpesto.

Lämna en kommentar

Inga kommentarer

Familjen

Mot en ny vardag

Den här veckan har Evelyn börjat på förskolan. Det där är ju alltid med blandade känslor. När Lily började på förskolan minns jag att jag tyckte det var ganska skönt att få börja gå till jobbet igen och äta varm mat, kissa i fred och dricka kaffe med vuxna människor. Lily hade klättrat på väggarna ganska länge därhemma vid det laget.

Med Evelyn har det inte känts lika självklart. Men sådär är det nog med andra barnet, och det kanske har varit lika mycket jag själv som inte varit redo. Evelyn är nästan ett och ett halvt år nu, och är lite yngre än vad Lily var vid inskolningen, så jag har gått runt och våndats över hur det ska gå, delvis också för att hon är så liten. Det är många som blir förvånade över att hon kan gå helt obehindrat när de ser henne, för de tror att hon bara är runt tio månader eftersom hon är så liten. Att hon var sjuk så mycket under hösten och vintern och åt så dåligt har gjort att hon har tappat en del på tillväxtkurvan. Men nu mår hon bra och äter med god aptit, vilket gör mig så lycklig. Hon tryckte ner minst tre pannkakor till middag idag. Hon äter mer än Lily, och eftersom vi har blivit så vana vid ett barn som inte vill äta eller smaka på någonting, blir vi extra glada av att se Evelyn äta.

Men jag har oroat mig helt i onödan, för än så länge har det gått jättebra på förskolan. Storasyster finns ju där, om än på en annan avdelning. När jag hämtade dem igår stod Lily och tryckte näsan mot fönstret och tittade på lillasyster som var ute på gården på baksidan och lullade omkring, och sedan sprang hon fram till henne och överöste henne med kramar och pussar tills de välte omkull. De hade haft en jättebra dag båda två, ätit mat och haft roligt. Sådant betyder allt för mammahjärtat.

Lämna en kommentar

4 kommentarer

Sponsrat inlägg

Kladdkaka med brynt smör och salta chokladbitar

Inlägg i samarbete med Matkompaniet.se

Kladdkaka med brynt smör, salt choklad och vispgräddeDen här kladdkakan är redan slut. Den bakades i förrgår och tog slut i ett nafs. Chokladkakan i förpackningen till vänster är också no more. Den tog slut lika fort. Men receptet på kladdkakan kvarstår! Jag hade länge tänkt baka en kladdkaka där smöret var brynt istället för smält, och där jag rörde ner bitar av en salt chokladkaka, som den här med 65% kakao från Malmö Chokladfabrik. Jag misstänkte att det skulle bli gott, och jag hade rätt. Jag gillar när jag har rätt. Det är inte alltid jag har det. När det diskuteras något som kräver lokalsinne har jag till exempel alltid fel. När det kommer till ekonomiska grejer som debet och kredit har jag för det mesta också fel. Men jag kan mina grejer när det kommer till kladdkaka. Bitarna som man bryter ner från chokladen och rör ner i smeten återfinns lite här och var i den färdiga kladdkakan och blir som glada små överraskningar. Jag har som sagt använt mig av en ekologisk chokladkaka med 65% kakaohalt från Malmö Chokladfabrik, som säljs hos min samarbetspartner Matkompaniet. Just nu är det 10% rabatt på chokladkakan och fri frakt. Chokladen är en av mina personliga favoriter bland choklad, och brukar ofta återfinnas i min skrivbordslåda bredvid datorn. Eller den tomma förpackningen, i alla fall.

 

Kladdkaka med brynt smör och salt choklad, 8-10 portioner

100 g brynt smör

2 ägg

3 dl socker

2 dl vetemjöl

0,5 dl kakao

2 rågade tsk vaniljsocker

100 g choklad med havssalt – ekologisk från Malmö Chokladfabrik

 

Bryn smöret. Först kokar det och fräser, sedan tystnar det och stiger i form av ett ljust skum. Då börjar det bli klart. Rör om noga och häll över i en tillbringare så det kommer bort från värmen och brynprocessen upphör. (För mer ingående instruktioner, läs om hur man bryner smör här.) Rör ihop ägg och socker, det behövs inte vispas. Blanda de torra ingredienserna och rör ner även dem. Häll i det brynta smöret och rör till en jämn smet. Grovhacka chokladen och rör i den också. Klä en springform med bakplåtspapper och häll ner smeten däri. Grädda kladdkakan i mitten av ugnen i ca 16 min, den ska vara lite lös och vaggig i mitten så att det blir en kladdig kladdkaka. Låt svalna, och servera helst kylskåpskall ihop med vispad grädde.

 

Lämna en kommentar

2 kommentarer

Familjen

Trädgårdshänget är tillbaka!

Äntligen kan man tillbringa dagarna utomhus i trädgården igen! Och äntligen blev det dags för lite nya blommor utanför ytterdörren. Det var inte en dag för tidigt. Förra sommarens stendöda hortensior har rasslat anklagande i vinden länge nog, och jag har fått dåligt samvete varje gång jag gått in genom dörren och beskådat dem. Det är ju så mycket roligare att komma hem och låsa upp en ytterdörr kantad av fina, levande blommor än av brunt, visset prassel. Måste skärpa mig på trädgårdsfronten rent generellt.  Ska börja med att skaffa seriösa trädgårdshandskar så att jag i alla fall ser ut som att jag menar allvar med det hela.

Körrv! Så här glad blir man av lite hederlig korvgrillning. Jag älskar grillad utomhuskorv. Steker man den i stekpannan och äter den inomhus flinar jag inte ens hälften så mycket.

De senaste två helgerna i rad har vi grillat korv i trädgården, och barnen har ätit med god aptit.

Men ingen har sådan aptit som Bally, helt klart. Vi brukar inte ge honom korv med bröd, det här korvbrödet har han snattat från ett intet ont anande barn. Så är det ju med små barn, de tappar sina korvar på marken, eller glömmer dem på en fönsterkarm. Och då är det någon som är väldigt snabb att hugga dem, en hårig liten sork som gärna förser sig med rester som inte ens är rester.

 

Lämna en kommentar

Inga kommentarer

Soppa, Vardag

Ölsoppa med cheddarost

Soppa med öl och cheddarost ölsoppa beer cheese soupLever du med någon som tycker att soppa är trams? Eller som kanske inte är så road av matlagning? Jag vet flera representanter ur det manliga släktet som anser att soppa inte är riktig mat, och speciellt inte vegetarisk sådan. Men om man motiverar med öl, måhända? Och cheddarost? Då kan det hända att det blir annat ljud i skällan. Den här soppan baseras på just öl och cheddarost och har en knaprig topping av potatischips, något som kan öka motivationen hos de flesta skeptiker. Och ja, man får dricka öl till soppan också.

Inspirationen till det här receptet kommer från den amerikanska Minnesota-matbloggen Pinch of Yum som är en av mina favoritbloggar. Jag hittar massvis med inspiration där, och paret bakom bloggen verkar vara riktigt genuina och fina människor, som dessutom är väldigt duktiga på att motivera andra. Är du bloggare och vill bli inspirerad kan jag även varmt rekommendera deras podcast The Foodblogger Pro Podcast som drivs av mannen i paret med det mycket skandinaviskt klingande namnet Bjork Ostrom. Det är min favoritpodcast, alla kategorierOriginalreceptet på deras beer cheese soup hittar ni här, och mitt försvenskade, omgjorda recept följer nedan:

 

Ölsoppa med cheddarost, ca 4-5 portioner:

0,5 lök

2 vitlöksklyftor

3-4 stjälkar selleri

1 röd spetspaprika

1 st spansk, röd peppar / chili

1 tsk smoked paprika-krydda

1 flaska öl á 33 cl (jag tog en vanlig, ljus öl från ICA)

2-3 msk kycklingfond (eller grönsaksfond för vegetariskt alternativ)

4,5 dl vatten

25 g smör

4 msk mjöl

2 dl mjölk

5 dl riven cheddarost

salt

peppar

potatischips till topping

 

Ta fram någon form av matberedare eller hushållsmaskin om du har någon, stuva ner lök, vitlök, selleri, spetspaprika och chili i den och kör några varv så att det blir riktigt finhackat, nästan som en puré. Alternativt hacka allt för hand om du orkar. (Man kan ju även mixa soppan lite med stavmixer senare om man vill.) Lägg hacket i en kastrull med lite olja och fräs en stund. Häll i hälften av ölen, all fond och allt vatten. Låt koka upp och ha det småputtrandes på spisen medan du i en annan kastrull smälter smöret och rör ner mjölet däri. Häll ner det i soppan och låt småkoka några minuter, så att du märker att soppan tjocknar. Häll sedan ner resten av ölen och mjölken, och låt småkoka i ca 5-10 minuter tills soppan har en konsistens som du är nöjd med. (Skulle den vara åt det tjockare hållet – späd med lite mjölk.) Ta soppan från värmen, låt svalna ett par minuter och rör sedan ner riven cheddarost. Rör tills det smält, och smaka av med salt och peppar. Toppa varje tallrik med potatischips vid servering. Jag läste i kommentarsfältet i originalreceptet att någon toppat den med popcorn, vilket också lät som en kul och lite ovanlig idé värd att prova.

 

 

Lämna en kommentar

En kommentar

Smoothies

Jordgubbssmoothie med basilika och granatäpple

God morgon i rosa smoothieskrud! Hoppas att ni har haft en lika härlig helg som vi har haft på Öland. Solen har skinit, det har varit 15 grader varmt och blåsipporna har börjat slå ut i skogarna. Igår var vi på knatteridning med Lily i skogen, och det var fullt med blåsippor. Även scillan har börjat bre ut sig i blåa fält, och det är så härligt att det äntligen blivit vår att det knappt går att beskriva. Varje vinter glömmer man liksom bort att det kommer att komma en vår och en sommar igen, när man kommer att vara ute i trädgården om dagarna och äta sina måltider utomhus. Den tanken existerar liksom inte ens när dagarna är som mörkast och snön faller ihärdigt ner utanför fönstren. Men nu är det minsann slut med det! I helgen har vi planterat vårblommor och fikat ute i solen.

Mina små ballerinor har dansat in våren.

Just det ja – smoothien var det ju! Receptinspirationen till den kommer från Green Kitchen Stories.

 

Jordgubbssmoothie med basilika och granatäpple, 2 portioner:

1 banan, gärna fryst

1 stor näve jordgubbar

ca 1 msk granatäpplekärnor (går att få tag i frysta)

ca 15 basilikablad

ca 3,5 dl havremjölk

Ös ner allt i en mixer och kör på! Kör ganska länge, för granatäpplekärnorna är lite ”tuggiga”. Granatäpplekärnor finns som sagt i frysdisken i små paket, det går fortare än att stå och gröpa ur ett färskt granatäpple. Färgen blir dock mycket starkare med ett färskt granatäpple. Men det beror ju på vad man har tid med just då. Tycker du inte att det smakar tillräckligt av basilikan, tveka inte att ösa i lite mer!

Lämna en kommentar

Inga kommentarer

Guldkorn ur arkivet

När sött möter salt i en knaprig förening

Karamelliserade pecannötterDen här veckan har jag karamelliserat pecannötter inte bara en, utan två gånger. Båda gångerna för att göra favoritdesserten dulce de leche-pannacotta med karamelliserade pecannötter, en fantastiskt smidig efterrätt som man kan förbereda helt och hållet innan. Pannacottorna görs på nolltid och väntar i kylen, och pecannötterna kan vänta färdigkaramelliserade i en lufttät burk.

Jag hade med mig den här desserten när jag var på vinkväll i förrgår med ett par kompisar. SÅ trevligt, för övrigt, och välbehövligt som småbarnsmammor att få komma iväg en kväll och dricka lite VIN. Vi kompletterade med mat också, ifall någon undrar. Min kompis Anna gjorde en finfin sallad på färsk spenat, bönor, ugnsrostad sötpotatis och stekt halloumi. Vi var mycket seriösa med vår vinkväll och provade olika sorters vin; två vita viner och ett dessertvin. Nästa gång blir det röda viner vi provar, då är det min tur att vara matansvarig. Jag ser redan fram emot det!

Men nu var det ju de karamelliserade pecannötterna jag skulle fredagstipsa om, och det receptet hittar ni här.

Lämna en kommentar

Inga kommentarer

Sponsrat inlägg

Tekakor till kvällsfikat

I samarbete med Matkompaniet.se

Tekakor receptHar ni testat att baka egna tekakor? Det hade inte jag fram tills för ett tag sedan, men nu är jag helt fast! Det är SÅ gott. Och det är egentligen inte särskilt konstigt, för principen bygger på samma grund som klassisk bulldeg, med smör och mjölk istället för olja och vatten. Jag tänkte hela tiden när jag bakade ut kakorna för första gången att ”Vad lätt det går, degen är ju helt fantastiskt smidig”. Men det är alltså tack vare smöret. Smör är toppen, så är det bara. Så fort de 15 tekakorna jag bakat i första satsen tog slut gjorde jag en omgång till.

Man kan söta degen på olika sätt, men allra godast blir den om man sötar den med honung. Mina tekakor har jag sötat med tre teskedar Ljunghonung från Nasseröds Bigårdar som finns hos min samarbetspartner Matkompaniet, just nu med 10% rabatt och fri frakt. Just den honungen är full av smak och ganska fast i konsistensen, så det räcker med några teskedar från den, och det sätter en riktigt fin smak på brödet. Själv brer jag även ett lager honung på mina tekakor, jag har alltid älskat att ha honung på alla typer av bröd.

Men nu hörni, nu är det dags att baka tekakor!

 

Tekakor, ca 15 st:

50 g jäst

125 g smör

5 dl mjölk

1,5 tsk salt

3 tsk Ljunghonung från Nasseröds Bigårdar

5 dl vetemjöl

6 dl vetemjöl special

 

Smula ner jästen i en bunke. Smält smöret i en kastrull, rör ner mjölken och låt det bli fingervarmt. Slå det över jästen i bunken och rör ner salt, honung och de båda mjölsorterna. Arbeta till en smidig deg. Låt jäsa under bakduk i ca 45 minuter. Kavla sedan ut degen på bakbord, ca 1,5 cm tjock, och stansa ut runda kakor med hjälp av en kopp, hederliga stansare (jag använde mormors gamla) eller något annat lämpligt. Alternativt bara knåda ut 15 bullar och platta till dem. Utstansade bitar blir dock något jämnare. Se till att degen inte är sträckt när du stansar ut dina bitar, för då krymper bitarna ihop när du tar loss verktyget du stansar med. Fördela bitarna på två plåtar med bakplåtspapper, pudra lite vetemjöl över dem med hjälp av en tesil och nagga dem lätt med en gaffel. Låt jäsa i ytterligare ca 30 min. Sätt ugnen på 250C och grädda tekakorna i mitten av ugnen i ca 7 minuter. Låt svalna på galler.

Lämna en kommentar

4 kommentarer

Familjen

Tidiga helgmorgnar

Familjefrukost med barn och hund Som bekant så går vi ju upp väldigt tidigt hemma hos oss, även på helgerna. Det är inte frivilligt, tro mig. Evelyn vaknar ofta strax efter klockan 05, oavsett hur många timmar hon varit vaken under natten. När vi var i Älmhult och hälsade på syrran förra helgen vaknade hon först strax efter kl 06, och vi var jätteglada i flera timmar över vår sovmorgon, ända tills vi kom på att det var enbart för att vi ställt om klockan. Hade vi inte gjort det hade klockan fortfarande varit 05. Men men, det där blir ju bättre med tiden. Det är tur att det finns kaffe!

Leta i kylskåpet Jakten på mjölk!

Mamma med bebis mammaledigSe där, här har jag till och med hunnit sminka mig lagom till att dagsljuset börjat ersätta det tidiga morgonljuset. Klockan är säkert 08.30. Dags för förmiddagskaffe, med andra ord!

Har ni haft en härlig påsk, förresten? Vi har i vanlig ordning ätit alldeles för mycket godsaker, men det hör ju påsken till. Barnens farmor har varit här på besök, syrran med hela sin familj, och mamma och Günter vågade sig hit efter att ha haft influensan i en hel månads tid, så vi hade en klassisk familjemiddag och letade ägg i vardagsrummet. I trädgården kunde man ju inte vara, där var det ju snö! Verkligen aprilväder.

Lämna en kommentar

Inga kommentarer