Bortskämd i Älmhult

Häromveckan var mamma och jag en sväng i Älmhult och hälsade på syrran och hennes familj. Det hade hunnit bli för kallt för att sitta ute på altanen och äta, men det var fint att se hur trädgården börjat slå om till höstfärger.

Fast för barn är det ju aldrig för kallt för någonting, speciellt inte att bada. Men nu tror jag faktiskt inte att Rose vill bada något mer i år, höstrusket slog ju till och kom över en natt förra veckan. (Jag vågar dock inte ta med Lily till stranden, för hon försöker bada om det så är februari.)

Lillebror höll sig uppe på stranden ovanför Ikea-sjön Möckeln.

Rose fyllde fyra år, och blev firad med ett par finfina skridskor. Det var tur att det var kväll och snart läggdags, för det var inte lätt att få henne att vilja ta av sig skridskorna sen.

Roses farmor och farfar har ju varit där på besök från Bombay sedan slutet av sommaren, och det här var deras sista helg där. Vimals mamma är helt fantastisk på att laga mat, och hon lagade en supergod indisk frukost till oss morgonen därpå. I Indien äter man ju varm, lagad mat till frukost. Vi fick chapati, som först formas till bollar…

…som sedan kavlas ut till platta, tjocka pannkakor. När man steker dem i stekpannan sväller de upp till en luftfylld boll, och sedan sjunker de ihop igen….

Till frukosten drack vi sött, indiskt té…

…och mangolassi. Eller egentligen var det mangomilkshake, för Vimals mamma hade bara mixat mango med mjölk istället för yoghurt, som det brukar vara i lassi-drycker. Det blev sötare och godare så. Hon hade haft med sig mogen och knallorange mango från Indien och stoppat direkt i frysen när hon kom till Älmhult, så den mangon har vi kunnat njuta av länge. Nu lär det dröja minst ett år till jag får sådan här härlig indisk frukost igen, men jag ser redan fram emot det!