En grillkrönika
Grillat som företeelse luktar självklart olika beroende på tillfälle och ingredienser; en rökig barbecue nere på stranden där doften av öppen eld blandas med den av havsluft och tång har sin charm, liksom den fingrillade styckdetaljen har sin på den dyra stjärnkrogen. Den doft av grillat som jag förknippar allra mest med sommar och som ligger mig varmast om hjärtat är den man känner på en kvällspromenad på någon av alla de svenska campingplatserna; när kvällssolens sena strålar värmer ryggarna på campinggäster i träskor som grillar sina flintastekar på runda klotgrillar eller engångsgrillar ute på grusgångarna, och röken ligger tät i luften ihop med glada skratt och förväntan om en lång och härlig sommarkväll i familjens och goda vänners lag. Då är det sommar på riktigt. Svensk grillsommar när den luktar som allra godast.
Grillat ÄR godast! Speciellt om det lindas med bacon 🙂 Sicken tur att det ändå blev tid att få ihop krönikan och så kul att få sina alster publicerade. Grattis till det – du är superduktig!
Kram!