I kräftans vänkrets
Nu har jag varit på årets sista kräftskiva, och är fortfarande mätt, flera dagar i efterhand. Men inte på kräftor, utan på kantarellpaj, västerbottenostpaj, pain riche och kex. Otacksamt, jag vet. Men jag smakade faktiskt på en kräfta.
En affärskontakt berättade häromveckan att de i hans familj och vänkrets brukar ha ett mycket omfattande och seriöst kräfttest av köpekräftor varje år. Under en tid publicerades till och med deras resultat i Sydsvenskan! De är många som provsmakar, och de brukar tycka väldigt lika. Årets vinnare var de turkiska kräftorna (medium) av märket Lobster.
Förmodligen finns det motsvarande vänkretsar som testar och betygsätter snaps. Själv lyckades jag få min (var det OP?) att räcka hela kvällen.
Osmaklig pose på den här kräftan. Ifall det fanns utvikningstidningar för kräftor skulle den här kräftan förmodligen vara på framsidan för the September Issue.
7 september, 2010
Hai fatto bene a evidenziare questi loschi traffici!
Jag har faktiskt inte varit på en enda kräftskiva, men det gör inget eftersom jag inte gillar kräftor. Förstår dig att du tröttnar på paj om du varit på många kräftskivor.
Ha ha härliga bilder, men jag vet inte… utvikningstidning för kräftor…skulle väl snarare vara snuskhumrar då ;D.
hihihi ja det vore något om kräftorna hade en utvikningstidning 😀
Vilken chock att se ett blogginlägg om kräftor. Du som inte är så förtjust i sån't som kommer från havet..;)
Vi har bara varit på en kräftskiva i år och har inte lyckats tröttna men jag kan förstå dig att det kan bli lite för mycket av det goda tillslut 🙂
Mums, kräftor som är så gott ;P
Jag var också på kräftskiva i helgen men jag hoppas inte det var den sista i år ;P
Vi som älskar kräftor hade nog oxå tröttnat om det blivit för mycket av de röda små odjuren.