Kantarellfavorit i repris

Då var det sen söndagkväll här hemma. Vi är mätta på lövbiff med pommes och ful-bea, Olof går runt med Lily i sele och försöker få henne att somna, och jag passar på att uppdatera bloggen lite. Jag önskar att jag hade lite mer tid till att blogga, men som sagt – den tiden kommer. I helgen har vi firat min födelsedag, ätit god mat och hunnit besöka två olika caféer. Dammsugningen får vi ta en annan dag istället. Att komma iväg på små utflykter känns mer prioriterat, och dammet mår nog inte dåligt av att vänta någon dag eller två extra. 33 år har man hunnit bli, tiden går fort när man har roligt! När jag startade den här bloggen hade jag inte ens fyllt 28, och vi hade precis flyttat från lägenheten i Kalmar till huset på Öland. Det känns som att det inte alls var särskilt längesen vi åkte hit med flyttlasset en junidag i 30 graders värme 2009. Jaja, sådär kan jag mala på i evigheter; ”tiden går så fooort”. Det hör väl till åldern, skulle jag tro. Jojo.

Jag måste ju skriva några rader för att motivera valet av bilden ovan, också. För även om mina dammråttor säkert skulle göra sig på bild, så finns det ju sådant som är roligare att titta på. Som kantarellpastan, till exempel. Jag fick mail av Smålandsposten häromdagen, som körde det här receptet i sin lördagsbilaga häromveckan, och de skrev att receptet hade blivit riktigt populärt. Sådant är alltid roligt! Det här receptet hör till ett av de mest sökta på bloggen, och har ni inte testat det än, gör det snarast! Min rara jobbarkompis var i svampskogen idag, och det ryktas om att jag minsann ska få en liten leverans imorgon. Att ha egna langare rekommenderas varmt.