Turkisk peppar-glass!
Glassbilen har turkisk peppar-glass! De har säkert kört med den i minst ett år, det är jag som är sen med att upptäcka den bara. Jag har inte handlat av glassbilen på tio år, inte sedan jag köpte ett paket glass av dem där omslagsbilden visade en mjuk och krämig glass fylld med marshmallowsbitar, som verkligen inte levde upp till mina höga förväntningar. Jag letade marshmallows i det där paketet som om jag vore en parkeringsvakt på provision, och hittade till slut två taniga, tragiska ursäkter till marshmallows. Jag kände mig snuvad på konfekten och har surat på den blå bilen ända sedan dess. Och jag är ju ganska långsint. Men nu – nu när den här glassen med turkisk peppar finns på menyn – är allt glömt.
När jag hörde glassbilens välbekanta toner igår sprang jag ut för att haffa mig ett paket innan grannskapet gjorde glassrazzia och tömde lagret. Jag flashade en fashionabel kombo av träskor, rutiga pyjamasbyxor från Adelsten (alltså Adelsten, kommer ni ens ihåg den klädkedjan? De hade sina glory days circa 1993, men av byxornas hållbarhet att döma, väldigt god kvalitet) och en tröja som det står ”Save Britney” på. Men de som kör glassbilen är nog ganska luttrade, jag är övertygad om att de har sett ALLT. Lite som gynekologer. Men det var ju inte gårdagens outfit som var det primära här. Jag vill för övrigt även framhålla att jag inte sprang efter glassbilen och jagade den fem kvarter, som mina vänner Louise och Calle har gjort en gång. (Men det är mest för att jag aldrig skulle orka.)
Till saken – den här glassen är imponerande god. Gillar man Lakritspuck så gillar man det här. Punkt.
16 januari, 2012
Om mig
Bara en kaka till syftar först och främst på min dåliga karaktär varje gång det erbjuds något gott. Men visst hittar du kakor här på bloggen också. Det, och framförallt enkel vardagsmat som alla kan laga, som sätter guldkant på vilken glåmig tisdag som helst. Recepten blandas med inlägg om familjelivet hemma på Öland, med man, två små döttrar och en välgödd hund. Jag som skriver heter Helena Elm och arbetar som matkreatör. Välkommen hit!
Åh, Adelsten! Hade jag glömt. Fanns inte i min lilla håla till hemstad, men kommer i håg var den fanns att finna i Göteborg.
Kram Malin
Hihi, kan se dig framför mig komma springade mot glassbilen. Låter supermumsigt ju..
kram
Denna glass var ett av mina major cravings under graviditeten :-). Mer än en gång i somras fick min man jaga glassbilen nerför gatan – allt för att hålla sin gravida fru nöjd och glad 😀
Hahahah, vilket gött inlägg! Både med humor och med glass!
Tack för tipset, jag har totalt missat detta trots att jag är Turkisk-peppar-freak!
Kram Anna
Åh hallelaleja va gott. Det blir till att jaga glassbilen igen förstår jag. Ja jag har jagat den, men inte till fots utan med bil, och gjorde en galen u-sväng framför den så den stannade och sen sa jag "häng med här så ska jag visa vilket hus du ska stanna vid nästagång". Sen hade jag besök av den blåabilen i många år.
//V
Ska ut och jaga glassbilen så fort jag hör den!
Attans, glassbilen hittar ju inte ut till oss.. Får leja någon i samhället att handla glassen åt oss:-) Ser ju supergod ut….
Ha det gott!
Anita K
Oj, denna har jag missat. Jag skulle nog gilla den 🙂
I love glasshumor;-D Helt klart vågat att möta glassbilen i pjyamas!
Den måste jag smaka!
Haha, underbart skrivet! Och Adelsten, det hade jag helt glömt bort 🙂
haha jag älskar hemglassbilen, så jag ringde faktiskt dem och fixade så att de numera kommer till vår gata, det gjorde de inte innan! 😉
och oh ja, de har nog sett allt..
Ha, ha! Adelsten, jo där sprang man ju i sin ungdom ;-).
Det hade säkert varit värt att springa efter glassbilen, för glassen, den lät väldans god…
Synd! Gillar glass, ogillar lakrits… Men roligt med nyheter!
kram LISA
Ja, det är verkligen en helt fantastiskt god glass!!! Synd bara att den tar slut så fort 🙂
De hade den, så försvann den och nu är den alltså tillbaka? Du skulle se mitt leende just nu. Tur öronen tar emot annars hade det gått runt hela huvudet. 😀
Haaa vilket roligt inlägg …var dt inte Adelsten som brukade ligga inne i Maxis lokaler ..Iaf i i ica Maxi i Växjö ..kan ha fel men hette det inte Gulins innan de bytte namn till Adelsten ..och jag köpte också mina super fina farfarstrjor ..( en blyertsgrå som jag för övrigt tro att mamma har kvar hemma i garderoben och används som trädgårdströja !!) hihiii
Den glassen är såå attans god …då orkar till och med jag masa mig ner och hämta glass i källarboxen …;)))
Men åh, Adelsten hade jag helt glömt bort!! Tror jag hade något plagg därifrån när jag var yngre. Det dök iaf upp ett ljus när jag läste om det! =)
Synd att jag inte gillar lakrits, du får gärna tipsa om andra goda glassar, kanske någon med mer marschmellows i! :o)
Adelsten är sån nostalgi! Mamma har fortfarande ett par plagg därifrån, så det var ju onekligen bra kvalitet. Där jag bor var det också först Gulins, sedan blev det Adelsten, men nu är det KappAhl där istället.
Om du är sen så vet jag inte vad jag är, för jag har nog inte handlat av glassbilen på 15-20 år…
Men nu är det ju kört, tack för det snälla du, för detta MÅSTE ju inhandlas till helgen!
Behöver jag tala om att jag gjorde knäck med turkisk peppar till jul!? Mumsigt!