Barn och mat – så har vi det

Ifall det är någon därute som tror att mina barn äter bra bara för att jag gillar att laga mat kan jag avliva den myten redan nu. Det Lily gillar att äta kan räknas på en hand. Hon är enormt skeptisk mot all form av föda, och vågar inte ens smaka glass. Inte för att det är något att eftersträva så klart, men hennes ovilja att prova nya maträtter är så stark att jag blev överlycklig den dagen hon vågade smaka på en kanelbulle. De som vet säger att man alltid ska låta något som barnen känner igen ligga på tallriken varje gång man introducerar något nytt, så vi erbjuder oftast pasta eller ris till, men då äter hon bara det och inte det nya, så hon går ju på en strikt kolhydratsdiet, skulle man kunna säga. Tar vi bort det hon känner igen äter hon ingenting.

Men men, hon är ju inte mager, så vi tar det ganska mycket med ro ändå. Visst vore det kul om hon gillade frukt och grönsaker och ändå vågade smaka saker och ting, för då skulle hon säkert tycka om det, som till exempel smoothie eller bär, men det kommer väl. De har fruktstund varje dag på dagis, och hon har ända sedan hon började där för snart 1,5 år sedan vägrat att smaka frukten. Men i övrigt äter hon bättre på dagis än hemma. Där smakas det minsann på currygryta och kebab. Som hos de flesta barnfamiljer, med andra ord.

Och Evelyn då? Hon slutade amma på mig när hon var tre månader gammal. Högst otacksamt. Hon bara gallskrek så fort bröstet kom nära och vägrade ta det. Men förmodligen förknippar hon ammande med att det gör ont. Hon har reflux, precis som Lily hade, vilket innebär att magmunnen inte sluter tätt, och sådana barn kräks mycket. Det ihärdiga kräkandet när maten åker hiss i strupen bildar till slut en frätande katarr som känns som halsbränna, vilket gör att barn med reflux är väldigt missnöjda och skriker mycket eftersom de har ont hela tiden. De bågar sig mycket bakåt och försöker krypa ur sitt eget skinn. Det blir extra jobbigt för dem i liggande position eftersom magmunnen då öppnar sig, så nätterna är ganska jobbiga för många refluxbarn. (Och deras föräldrar.) Evelyn får medicin mot det, och refluxen brukar bli bättre ju mer fast föda de äter, och ju mer upprätta de blir. Lily blev bättre när hon slutade amma, och när hon började sitta upp och krypa. Det försvann helt när hon var runt ett år och började stå och gå. Så det kommer ju att gå över här med.

Så ända sedan Evelyn var tre månader har jag pumpat ut bröstmjölk och givit henne den i flaska med lite förtjockningsmedel i (så det stannar kvar i magen), för det tar hon. Men nu sedan vi började med gröt och lite mat vill hon knappt ha flaskan alls längre, så det är nog inte många veckor kvar med bröstmjölk och pumpning. På ett sätt känns det vemodigt att amningen inte fungerade bättre, men samtidigt ska det bli skönt när det är över och jag får börja äta vad jag vill igen, och slippa det eviga pumpandet och trugandet med flaskan. Reflux blir sämre av mjölkprodukter, det är därför jag har undvikit mjölkprotein även efter att koliken tog slut. Men nu är hon ett halvår, och introduktionen av mat har gått bra.

Det finns lite att jobba på vad gäller bordsskick, men hon har ju två grisar till föräldrar att brås på. Jag hade haklapp tills jag var så gammal att det fick övergå till förkläde, och Olof borde ha haklapp.