Lavendelpannacotta och bloggbestyr
Vad som gör det extra trevligt att träffa andra som också bloggar, är att de förstår. De förstår det eviga fotograferandet av maten….
…att bilderna sedan ska ut på nätet…
…och att det ibland kan vara svårt att få till en bild där allt hår inte blåser i ansiktet (alternativt att man har spillt choklad över hela sig). Men det är ju en del av charmen med att blogga! För tänk vad tråkigt det skulle vara utan bloggen. Då hade jag ju inte lärt känna flera av er som jag mött de senaste åren, både i bloggvärlden och i den riktiga världen!
Den lilla efterrätten som Mary fotar på översta bilden (som synes får hon väldigt fin hjälp av fotoassistenten Bally) är en lavendelpannacotta. Den görs på precis samma sätt som en vanlig pannacotta, med det extra lilla bonusmomentet där man slänger ner en matsked torkade lavendelblommor som får koka med en stund, och som man sedan silar bort. Ett väldigt litet moment, som ger stor smak åt pannacottan.
Lavendelpannacotta, 4-5 portioner
5 dl grädde
2 msk socker
2,5 gelatinblad
1 vaniljstång
1 msk torkade lavendelblommor
Börja med att lägga gelatinbladen i en skål med kallt vatten. Mät sedan upp grädden i en kastrull, och tillsätt socker och urskrapad vaniljstång. Häll i själva vaniljstången också, och låt koka upp. När det når kokpunkten, släng ner lavendelblommorna och låt dem koka med i ca 30 sekunder. Sila bort blommorna och bitarna av vaniljstången, och rör sedan ner gelatinbladen i gräddblandningen. Häll upp pannacottan i formar eller glas, och ställ in dem i kylen att svalna. De bör stå kallt i minst 4 timmar, gärna över en natt. Garnera sedan pannacottorna med färska lavendelblommor och bär.
Om mig
Bara en kaka till syftar först och främst på min dåliga karaktär varje gång det erbjuds något gott. Men visst hittar du kakor här på bloggen också. Det, och framförallt enkel vardagsmat som alla kan laga, som sätter guldkant på vilken glåmig tisdag som helst. Recepten blandas med inlägg om familjelivet hemma på Öland, med man, två små döttrar och en välgödd hund. Jag som skriver heter Helena Elm och arbetar som matkreatör. Välkommen hit!
Ha ha… Ja, det är ett bestyr att vara matbloggare 🙂 För ett tag sedan när vi var bortbjudna berättade värdparet för de andra gästerna att jag bloggade om mat och en liten fin hint om att de skulle ge mig utrymme (om inte annat för att inte bli nockade av ett objektiv om de var i vägen…). Kan säga att mina barn och deras kompisar inte alltid är lika förstående.
Väldigt vacker dessert och förmodligen lika god som vacker.
Kram Malin
Ps, heja bloggvänner!
Ja, det är då ett evigt fotograferande och meckande med datorn och konstigt är att man tycker det är så roligt!! 😉
Innan man börjat blogga själv kan man nog inte förstå vad det ger.
Nu matbloggar jag väl inte i den bemärkelsen, men det krävs ändå tålamod från mannen när jag ska envisas med å fota våra middagar. 😀
Hi hi ja detta fotande är inte alltid uppskattat av sugna fikagäster;) himla duktig fotoassistent det syns hur han instruerar till perfekt bild!
//v
Haha…ja, det är en udda hobby men de som känner en vet ju reglerna. Inte röra maten förrän det är fotat:)
Haha…jag känner igen det där med fotandet. De som inte bloggar tror väl att man är helt knäpp som måste fram med kameran och fota precis när maten är upplagd på tallriken:))
Vilka fina bilder! Det ser jättegott ut med pannacottan.
Hihi, mysigt inlägg! Och ja, det är väldigt få som inte rullar med ögonen och höjer ögonbrynen 😛 Och jo, pannacottan var mummmmms! <3 Bästa du!
Ha ha ha, jo nog är det så alltid. Men jag ägnar ju mestadels mina inlägg åt inredning så oftast skonas familjen och får hugga in;))
Laveldelpannacotta, spännande! Ser väldigt vackert ut oxå!
Kram Anna
Hi hi ja precis så är det. Jag älskar bloggen och tycker det är helt fantastiskt hur många fina vänner man har fått genom den och andra intressanta personer man har träffat och hörts med. Fina foton är jätteviktigt. Känner igen det där med att vilja fota mat man vill ha med på bloggen.
Pannacottan ser himla god ut.
Kram!
Vilka härliga bilder både bakom och framför kameran! Tur att det är så kul att hålla på 🙂
Jag brukar låta Mannen ta för sig av maten först medan den är varm, sedan är det min tur och det fotas, vrids och vänds. När jag sen äter har det ofta kallnat lite men vad gör väl det?
Underbar panna cotta!