Svampjakt!
Jag är så avundsjuk på alla som har hemliga kantarellställen som alltid levererar. Jag hittar aldrig, trots min lilla spårhund (som i och för sig bara kan spåra korv och köttbullar) några kantareller. En gång för 20 år sedan hittade mormor och jag jättemycket kantareller i skogarna utanför vår sommarstuga, det var sådan utdelning på kantareller att mormor tog av sig sin underkjol och knöt ihop den, och så plockade vi i den. Jag har återvänt till det stället lika hoppfull varje höst, men kantarellerna har aldrig kommit tillbaka. Vi skrämde väl bort dem.
Men i Olofs gamla hemtrakter i Mariannelund går det faktiskt att hitta svamp! Dock med viss guidning från hans pappa och Anette som vänligt pekar ut kantareller, nosar upp dem med van svampfinnar-blick och sedan snällt låter oss ta med dem hem.
Ha! Oskyldiga små kantareller som bara väntar på att bli plockade! Och det blev de också, de här små vännerna hamnade på kvällens stekta kantarellsmörgås.
Jag scannar av skogen likt en hund på razzia. 
Olof hittade en rejäl Karl Johan-svamp och gick runt och var jättestolt. Mormor fick en ask kantareller dagen efter, och precis som varje år pratade vi om hur mycket kantareller vi hittade den där gången. Och hur sura vi är för att kantarellerna aldrig kommer tillbaka. Tur att man kan plocka kantareller på ICA.
3 september, 2010
Om mig
Bara en kaka till syftar först och främst på min dåliga karaktär varje gång det erbjuds något gott. Men visst hittar du kakor här på bloggen också. Det, och framförallt enkel vardagsmat som alla kan laga, som sätter guldkant på vilken glåmig tisdag som helst. Recepten blandas med inlägg om familjelivet hemma på Öland, med man, två små döttrar och en välgödd hund. Jag som skriver heter Helena Elm och arbetar som matkreatör. Välkommen hit!
Jag håller med!! Hittar aldrig kantareller.. på sin höjd får vi ihop så mycket att det räcker till varsin kantarellmacka 😉
Svamp är inte riktigt min grej. Jag äter lite, men det är inget jag längtar efter. Däremot ser det härligt ut att vara ute i skogen.
ja visst är det hopplöst det där med kantarell ställen. Grann pojken hade varit ute med sin bror och dom kom in och visade hur mycket dom hade hittat… mer än en halv ica kasse… alltså HAAALLLLÅÅÅ säger jag bara… ren avundsjuka.. *s*
Men gubben är en hejare på att finna K-J svamp och kantareller. Jag har åxå börjat hitta lite småställen efter alla promenader med hunden.
Det jag t ycker har varit svårast dessa åren är att verkligen se dom… med ögat… har tagit mig fyra år att se skillnaden på gula löv och kantareller *skratt* men skam den som ger sig 😉
Karl Johan är en riktigt delikatess.
Korv- och köttbullehundar är väldigt bra att ha i många situationer.
Det kanske var underkolen som gav tur. Ta mormors underkjol på dig nästa gång du går i skogen så kanske du hittar lite "guld".
Även fast ni inte hittade så mycket svamp, så fick ni några vackra skogsbilder 🙂
men jag veeet! jag och calle är hopplöst dåliga på att hitta kantareller, så vi överväger att skugga svampkunniga personer för att hitta några… kanske inte helt ärligt, men hey – vad gör man inte för kantareller?!
Vi har bara tur så där var tredje år trots att vi har ett par svampställen. Men själva letandet är ju också en upplevelse. Skogen luktar som godast efter regn, dock är svamparna blöta då. Men fika på en stubbe el i mossan är ju ljuvligt…
Mums för skogens guld! Men jag är oxå glad för att de finns på ica, för så mycket plockande blir det inte här!
Haha! Å va jag känner igen mig, mamma o pappa var precis likadana när vi nu var uppe o plockade "Anna stå helt stilla nu o titta vid dina fötter" "Öh vadå?" Tills jag focuserat blicken o ser havet av gula kantareller under mossan… Så inte hittade vi våra heller på eget bevåg men man kan ju låtsas 😉 Kram kram
Att gå på svampjakt är alltid lika trevligt. Våran sista "jakt" som vi gjorde med några vänner blev riktigt lyckad och resulterade i 25 l kantareller. Då var det nästan lite jobbigt på slutet för vi hade ingen mer plats att stoppa dom små gulingarna i =).