Det årliga baket av pepparkakshus
Jag ber om ursäkt för de senaste dagarnas bloggtorka, och skyller på att jag har haft gäster hela helgen. Det är egentligen tur att man får gäster ibland, så att man måste, eh, städa. Men det här inlägget ska inte handla om mina dammråttor, utan om något helt annat, nämligen det årliga pepparkakshusbaket som ägde rum i Mariannelund förra helgen hos Olofs pappa och hans fru Anette.
Det är ju tradition sedan många år tillbaka att vi åker dit och bakar pepparkakshus, och Olofs styvbröder med flickvänner och barn är också där, så vi har blivit ett stort gäng med åren. Bally var också med, så klart.
Här står vi och skär ut deg. Jag har förmodligen redan hunnit stoppa en ansenlig mängd deg i munnen här, om jag känner mig själv rätt.
Varje år bedyrar jag inför Anette och svägerskan Elin att ”Nästa år, då ska jag minsann göra ett annorlunda och nyskapande hus!” Men även det här året gjorde jag ett klassiskt standardhus. Elin däremot var desto mer nyskapande, hon gjorde en hel ladugård…
…med en tillhörande traktor. Som sagt, till nästa år ska jag komma på något nytt. Eventuellt.
Man brukar alltid få fint fika när man hälsar på i Mariannelund, och den här gången fick vi saftiga och juliga pepparkaksmuffins med glasyr och lingon.
Efter att ha ätit älggryta till middag på lördagkvällen smorde vi i oss varsin kopp mousse också. Som sagt, det går verkligen ingen nöd på oss när vi är där och hälsar på. Anette är fantastiskt duktig på att laga mat och baka godsaker.
På söndagförmiddagen var det dags att sätta ihop husen med smält socker…
…och garnera dem. Den roligaste biten! Eller ja, det är ganska kul att skära ut husdelarna också, med tanke på degätandet. Kristyren är helt enkelt inte lika god som degen.
Jag är så fokuserad att jag till och med har fått på mig mina glasögon. Då menar jag allvar, minsann. I bakgrunden står Anette och har precis börjat garnera sitt hus.
Så här blev Anettes hus när det blev klart, mycket piffigt med takpannorna och istapparna.
Sedan väntade hemfärd, och båda de pepparkakshus som jag gjort höll hela resan hem. Nu står mitt hus på byrån i hallen och luktar gott varje gång jag går förbi det, och bidrar till en tidig julstämning här hemma. Jag har snöat över det med lite florsocker, och ska lägga lite bomull runt omkring det. Kanske till och med festa till det med någon gran eller snögubbe, vem vet?
wow vilka skapelser : ) mycket imponerad : ) kram Sofia
Tack Sofia! 🙂 Kram på dig!
Så fint det blev! Och vilket tålamod!
Tack! Jo, tålamodet testas ibland när man sitter och trycker dit silverkulor med pincett… 😉
Åh, vilka fina pepparkakshus! Mysigt att träffas och baka tillsammans.:)
Kram Mia
Tack Mia! Ja, det är en mysig och uppskattad tradition vi har!
wow vilken kreativitet…….hade tänkt köpa färdigt pepparkakshus..men blev sååå sugen på att baka ett eget…..det blir till att testa…få väl ha ett färdigt i skafferiet i fall det misslyckas hihihihi ha en fin fortsatt vecka kram från Maja
Ja, kom igen nu Maja, det är klart du ska baka ett eget! Blir det lite misslyckat är det bara charmigt. Man kan skylla allt på KONST.
Jag är så imponerad av ert skapande! Jag har en endaste gång gjort ett pepparkakshus, eller gjort är synd att säga för jag monterade ihop en färdig sats. Jag brände mig på sockerklistret och svor rätt bra över det där bygget. Sen har det inte blivit fler pepparkakshus…
Jo, det där brända sockret gör rätt ont att få på sig. Hu. Limpistol är ju också ett alternativ, om man inte har tänkt äta huset.
meraviglioso!!!!!
Gracias! 🙂
Vilken mysig sysselsättning! Och fina hus!
Tack! Ja, det är en trevlig helgsyssla så här i adventstider.
Imponerande, vilka fina pepparkakshus! Vad duktiga ni är.
Ha en skön helg.
Tack så mycket! Och tack detsamma. 🙂
Oj oj så duktiga ni är! Jag är jätte nöjd med mitt julbak detta år: Pepparkakor och saffransbullar….men inte så här festligt! oj oj.
Kram Amie
Tack Amie! Pepparkakor och saffransbullar är inte fy skam det heller! Det är ju ändå det man helst av allt vill sitta och mumsa på om kvällarna. 🙂