En julkrönika
Det är dagen före dopparedagen, och som vanligt tycker jag det ser ut som att påsken har bytt väder med julen. På Öland har vi strålande sol och plusgrader, ganska trevligt det också, trots allt.
Här kommer julkrönikan jag skrev till Barometern och Smålandsposten, som handlar om hur vår jul kommer att se ut i år:
brukar annars vara att fira jul ena dagen med makens släkt i Mariannelund där
vi alltid blir serverade en traditionell, gammalsvensk jul med ett dignande julbord,
ett helt skåp fyllt med egenkokt julgodis, inhyrd tomte och många släktingar.
Det är en stor kontrast mot julen vi brukar fira dagen därpå tillsammans med
min sida av släkten på Öland, ett firande som alltid är minst lika trevligt. Då
äter vi ingen traditionell julmat, vi är inte så många och det är stillsamt.
Eller det var i alla fall stillsamt innan min syster och jag började yngla av
oss.
november föddes vårt andra barn, och längre resor än till den lokala ICA-butiken
är inget som lockar just nu. Barnet har kolik precis som hennes storasyster
hade, och därför äter jag just nu helt mjölkproteinfritt och försöker undvika
all mat som kan göra det värre för hennes lilla mage. I hemlighet drömmer jag
dock om gräddig glass, kryddstark glögg och goda ostar.
Vill inte ha!” Jag tror det blir min 2,5-åring och hennes 4-åriga kusin, men
man kan aldrig riktigt lita på svärmor heller. Jag kommer att äta mjölkfria
lussekatter och köttbullar utan lök (lök är på koliklistan, för den oinvigde)
med bebisen i bärsele på magen, skumpandes upp och ner och fram och tillbaka
för att invagga ro i barnet. Jag ska försöka att inte spilla någon inlagd sill
på henne samtidigt som jag vaggar henne till julefrid.
Men när kolikskriken dövar tonerna av Stilla Natt ska jag ändå
försöka komma ihåg att vara tacksam. Tacksam för att jag har en familj att vara
tillsammans med på julafton, och alla andra dagar också för den delen. Tacksam
för att jag har fått barn, för det är långt ifrån en självklarhet. Tacksam för
att vi har mat på bordet och tak över huvudet. Jag säger som det står på
filmaffischen till Lukas Moodyssons film ”Tillsammans” – Hellre äta gröt
tillsammans än oxfilé ensam.
Om mig
Bara en kaka till syftar först och främst på min dåliga karaktär varje gång det erbjuds något gott. Men visst hittar du kakor här på bloggen också. Det, och framförallt enkel vardagsmat som alla kan laga, som sätter guldkant på vilken glåmig tisdag som helst. Recepten blandas med inlägg om familjelivet hemma på Öland, med man, två små döttrar och en välgödd hund. Jag som skriver heter Helena Elm och arbetar som matkreatör. Välkommen hit!
Åh, du har så rätt! Vi har mycket att vara tacksamma för, så jul med uppoffringar får man nog ta. Tur dock att jag slipper… 😉
God Jul till dig och din lilla fina familj!
Kram Malin
Verkligen!
En riktigt God Jul önskar jag Er <3
Kram Anna