Mitt lilla hjärta.
Idag har vi fått komma hem efter att ha varit inlagda på sjukhuset med Evelyn några dagar. Vi har varit så oroliga, det är det värsta som finns när ens barn är sjuka, man är så maktlös. Det började med feber för tio dagar sedan som inte ville släppa. Den var riktigt hög stundvis, över 41 grader, och envisades med att komma tillbaka dag efter dag. Det gjordes prover, ultraljud och röntgen, och tillslut blev vi inlagda för några dagar sedan. Nu har ett penicillin äntligen börjat verka, och hon är pigg och glad. Det är fortfarande ingen som vet var febern kom ifrån, det kan ha varit en mindre lunginflammation eller bara ett riktigt elakt virus. Njurbäckeninflammation var också på tapeten ett tag, men värdena visade inte riktigt på det heller. Men hon har en förhöjd risk att få det, eftersom hon är född med dubbla urinledare och njurbäcken på ena sidan.
Det var aldrig något jag skrev om på bloggen förra sommaren när jag var gravid, men hela graviditeten med Evelyn var väldigt orolig. När jag hade gått lite mer än halvvägs visade ett ultraljud på avvikelser på ena njuren. Det såg ut som att den bestod av cystor och förmodligen aldrig skulle fungera, och vi fick åka till Linköping för att få diagnosen bekräftad, och för att se om den andra njuren fungerade. Man kan klara sig med en njure, men inte med mindre, och hade den andra njuren inte fungerat hade vi varit tvungna att avbryta graviditeten. Jag har aldrig varit så orolig. Men den andra njuren fungerade som tur var, och när hon fötts och blivit undersökt med ultraljud visade det sig att båda njurarna faktiskt fungerade, men att hon hade sin dubbla uppsättning på ena sidan. Det är egentligen inga konstigheter med det, och inte särskilt ovanligt heller, men man har en ökad risk för urinvägsinfektion och njurbäckeninflammation då, och får gå på en del kontroller. Och är man så här liten och får hög feber bör det kollas upp så att det inte kommer därifrån.
Oavsett vad det var hon hade den här gången blev hennes värden tillslut bättre för varje dag, och nu har vi blivit hemsläppta och ska dit om några dagar igen för en ny kontroll. Jag hade såklart hunnit måla upp flera hemska scenarios i huvudet och googlat på allt möjligt. Som hispig mamma bör man helst hålla sig borta från hetsgooglande. Men jag är så tacksam för svensk sjukvård, och all hjälp vi har fått på sjukhusets barnavdelning.
Om mig
Bara en kaka till syftar först och främst på min dåliga karaktär varje gång det erbjuds något gott. Men visst hittar du kakor här på bloggen också. Det, och framförallt enkel vardagsmat som alla kan laga, som sätter guldkant på vilken glåmig tisdag som helst. Recepten blandas med inlägg om familjelivet hemma på Öland, med man, två små döttrar och en välgödd hund. Jag som skriver heter Helena Elm och arbetar som matkreatör. Välkommen hit!
Vad underbart att hon nu är på bättringsvägen! Hela hon är ett litet under! 🙏🏻 Bra kämpat familjen! ❤️
Tack Lena! Ja, det är hon verkligen! Är så tacksam över våra fina små tjejer. Stor kram!
Usch! Styrkekramar till er och hoppas att det snart ska bli bra med lillan! Vilken kämpe!
Ja, hon är verkligen en liten kämpe, med allt hon fått ta sig igenom. Jag hoppas också att febern håller sig borta nu så att hon äntligen får bli frisk. Stor kram, och tack för din omtanke!
Lilla hjärtat❤️. Nu får det vara nog med all motighet.
Verkligen! Kram!
Hela ens värld går sönder när ens små far illa. Skönt att hon verkar pigga på sig, lillgrisen ❤️
Ja, visst är det så, man kan inte tänka på något annat. Idag har hon varit pigg och glad, och igår med, så jag hoppas att det går åt rät håll! 🙂 Kram!
Jösses Helena – jag ”ongarna” blir sjuka blir man galen av oro – skönt att veta att det blev bra till slut kramar till er alla
Ja, det finns ju inget värre. Är så tacksam att det har gått bra. Stor kram!
Vi är mycket glada att hon mår lite bättre. De bästa vibrationioner från oss. Hör av dig om du behöver hjälp med något. Vi ställer upp. Kram
Tack Olida, vad gulligt av dig! Ja, verkligen så skönt att hon är bättre. Stor kram till dig och familjen!
Vad skönt att hon mår bättre!
Jag var så gräsligt orolig inför alla ultraljud. Vår första graviditet slutade i missfall i v 13 så vi hade ju redan varit med om ett ultraljud där bebis inte levde. Vilken oro det måste ha varit att få reda på att något inte var som det skulle. Man vill ju bara att de ska må bra!
Hoppas att Evelyn får må bra nu ❤
Tack Johanna för att du skriver! Ja, den oron inför varje ultraljud är fruktansvärd. Vi hade två missfall innan Lily efter flera års försök, så ultraljuden var jag också alltid livrädd inför. Tur att vi har våra små troll nu, och att de mår bra. Massor med kramar till dig!
Men åh, detta missade jag! Tur ändå att hon nu mår bättre, lilla sockertoppen! Njurar har vi duktig koll på tack vare Ludvigs två kassa…
Kram i kubik!
Ja hu ja, ni har ju verkligen fått er beskärda del och mer därtill av allt sånt här! Massor med kramar till er!
Så oerhört skönt för er alla fyra (fem) att lilltösen är bättre, vi kan bara ana den oro man som förälder känner för sina barn.
Kramar på er!
Tack gulliga ni för att ni tänker på oss! Många kramar från oss alla fem!