Mot en ny vardag
Den här veckan har Evelyn börjat på förskolan. Det där är ju alltid med blandade känslor. När Lily började på förskolan minns jag att jag tyckte det var ganska skönt att få börja gå till jobbet igen och äta varm mat, kissa i fred och dricka kaffe med vuxna människor. Lily hade klättrat på väggarna ganska länge därhemma vid det laget.
Med Evelyn har det inte känts lika självklart. Men sådär är det nog med andra barnet, och det kanske har varit lika mycket jag själv som inte varit redo. Evelyn är nästan ett och ett halvt år nu, och är lite yngre än vad Lily var vid inskolningen, så jag har gått runt och våndats över hur det ska gå, delvis också för att hon är så liten. Det är många som blir förvånade över att hon kan gå helt obehindrat när de ser henne, för de tror att hon bara är runt tio månader eftersom hon är så liten. Att hon var sjuk så mycket under hösten och vintern och åt så dåligt har gjort att hon har tappat en del på tillväxtkurvan. Men nu mår hon bra och äter med god aptit, vilket gör mig så lycklig. Hon tryckte ner minst tre pannkakor till middag idag. Hon äter mer än Lily, och eftersom vi har blivit så vana vid ett barn som inte vill äta eller smaka på någonting, blir vi extra glada av att se Evelyn äta.
Men jag har oroat mig helt i onödan, för än så länge har det gått jättebra på förskolan. Storasyster finns ju där, om än på en annan avdelning. När jag hämtade dem igår stod Lily och tryckte näsan mot fönstret och tittade på lillasyster som var ute på gården på baksidan och lullade omkring, och sedan sprang hon fram till henne och överöste henne med kramar och pussar tills de välte omkull. De hade haft en jättebra dag båda två, ätit mat och haft roligt. Sådant betyder allt för mammahjärtat.
Ja, det är verkligen med blandade känslor man lämnar barnen på förskolan!
Men så skönt arr allt går bra! Kram kompis! 😘
Jo, onekligen. Men precis, det känns jättebra! Hon är nöjd, äter och sover. Toppen! 🙂
De söta små liven, svårt att tro att de växer och blir truliga tonåringar med tiden😯
Haha, ja, det känns som ljusår bort. Men det säger väl bara swish, och sen sitter man där och undrar var de befinner sig någonstans. Förhoppningsvis finns flera spårningsappar vid det laget. 😉