Vi adventspyntar
Imorgon är det första advent, så ikväll har vi pyntat; hängt upp julgardiner, tagit fram ljusstakar och hängt mormors egengjorda julstjärnor i fönstren. Imorgon är det dags för vårt årliga adventsfika, och jag har bullat upp med lussekatter, mjuk pepparkaka, nykokt kola och ett par mögliga ostar. Olof har gjort glögg på både rom och whisky, och Lily har hängt med i bärselen under förberedelserna för att se till så att vi sköter oss. Hon gillar att vara med och se vad vi gör. På kvällarna när jag lagar mat brukar Olof ha henne i selen och gå efter oss som en svans och låta henne titta på. Vem vet, hon kanske snappar upp ett intresse? Inte av att förfölja folk, utan av att laga mat. Man kan ju alltid hoppas.
Nu har i alla fall den lilla damen somnat för kvällen (eller för några timmar i alla fall), och jag ska gå ut och sällskapa Olof och svärmor i TV-soffan med en kopp glögg. Önskar er alla en riktigt trevlig första advent!
Så rart 😃 hon kommer säkert bli en fena i köket😃 trevlig första advent kram från Helsingborg / Sofia
Vi håller tummarna, Sofia! Kram!
Mys!
Indeed!
Önskar dig och din familj den finaste 1:a Advent 🙂 Ser så mysigt ut när lillan får vara med och kika, Dom är så nyfikna i den åldern och helt underbara <3 Stor kram till dig!
Tack Lenita! Ja, hon är väldigt nyfiken och vill vara med hela tiden. Stor kram!
Framtid som antingen stalker eller köksassistent med andra ord:) Bilden är ju så fin, känslan tränger rakt genom skärmen!
Här är det popcorn på gång, känns oerhört adventigt… not. Men det blev pepparkakor och glögg i går så det nästan sprutade ur öronen på oss, så ikväll kör vi på omväxling förnöjer:)
Kram på er fina, ha en bra vecka!
Jo, hon har två spännande karriärer att välja på utan tvekan. 🙂 Popcorn låter minst lika gott!
Jag saknar tiden med tindrande barnaögon i advent! När barnen flyttat hemifrån får man tindra själv så gott det går. Det är också mysigt men inte på samma sätt.
Lilly kommer antingen att älska att laga mat eller hata det. Förmodligen älska det. Båda mina döttrar satt på köksbänken så fort de vara stora nog att hjälpa till, om så bara för att smaka av de nystekta köttbullarna eller pensla bröd. Det är livskvalitet!
Jag hoppas att hon kommer att älska det! Och att hon vill vara med på köksbänken när vi lagar mat. Vi ska göra vårt bästa för att hon ska uppskatta det! Stor kram!