Adventskrönika
Årets adventskrönika som gick i tidningarna Barometern och Smålandsposten häromveckan handlar om mitt årliga adventsfika, som brukar rasslas ihop under ett visst mått av stress. I år hade jag dock höga planer på att vara ute i god tid, och att tillställningen skulle andas harmoni. Det gjorde den inte. Istället för harmoni andades den streptokocker, och fick ställas in. En rejäl penicillinkur senare är jag dock pigg som en mört, och har stora planer på att dammsuga och städa huset i helgen. För precis som det står i krönikan, så är huset i stort behov av en storstädning. Alltid.
På mitt kylskåp hänger en kalender där vi i familjen (läs jag) fyller i vad vi gör i veckorna. Längst bak i kalendern har jag noteringar från förra året som ska hjälpa mig att lyckas bättre med årets storhelger. Till exempel står där med stora bokstäver ”Baka till adventsfikat I TID och frys in”. Städa inför adventsfikat I TID. Slå in julklappar och rimma om dem I TID”. Närmast av ovan nämnda tydliga påminnelser stundar advent, och i år har jag därför chockat mig själv genom att redan ha bakat och fyllt frysen med det som ska serveras. Detta lämnar mer tid över åt städning, så att min stackars svärmor som brukar göra misstaget att anlända en dag i förväg för en gångs skull inte ska behöva duscha för andra gången före klockan 15 på första advent, efter att ha farit runt huset som en skållad råtta med dammsugaren i högsta hugg, medan jag har skållat mandeln och mina egna fingrar i köket. Nej, i år ska adventsfikat andas harmoni.
Varje år brukar vi även vara hembjudna till ett par jämnåriga vänner på adventsfika. När vi knackar på dörren är deras hus städat, ljusen är tända och fikat är uppdukat. Det är harmoniskt och stämningsfullt. Värdparet är fina i håret och har rena kläder. Själv är jag aldrig fin i håret, och när jag väl tagit på mig rena kläder dröjer det inte många minuter innan barnet eller jag själv har slabbat ner mig. Att huset jag bor i ska vara gnistrande rent är inget jag fäster så stor vikt vid, men det behöver ju i alla fall inte vara ludet. Det värsta jag vet är när våra gäster har svarta byxor och sätter sig ner på golvet, för när de reser sig upp igen är deras byxben täckta av vita hundhår och fulla med smulor. Och då har vi ändå nyss dammsugit.
När jag informerade min mamma om datum och klockslag för fikat sa hon ”Det är alltid så trevligt att komma på adventsfika hos er. Ljusen är tända, huset är städat och fikat är uppdukat. Det är årets mysigaste fika”. Och då slog det mig, att det är nog så andra upplever det. Precis som jag upplever det harmoniskt och stämningsfullt hos våra vänner. Säkerligen stressar de också minuterna innan gästerna kommer, men vi gör det alla av en god anledning, och det är att vi vill att våra nära och kära ska få njuta av en stämningsfull eftermiddag tillsammans. Det är något vi gör för varandra, och om de ansträngningarna får någon att tycka att det är årets mysigaste fika, så är det värt varenda minut av förberedelser. Jag funderar dock ändå på om jag inte skulle ha klädkod i år; ingen får ha på sig svarta byxor. Det vore istället tacksamt om alla kunde klä sig i något beige.
18 december, 2015
Haha, du är så skön! Hade gärna kommit på fika till dig. Kunde gått klädd i svart glansig plastsäck faktiskt. Vi har nu gjort om i vardagsrummet/allrummet/matrummet (vad fanken det nu heter) och är så nöjd. Jag vet dock att det inte kommer hålla sig så här rent och undanplockat länge, så vår plan att att försöka bjuda hem någon i morgon kväll.
God Jul kompis och hälsa mannen och pussa barnet!
//Malin
Malin, du är välkommen på fika anytime! Och du får ha på dig vad du vill! 🙂 Önskar dig och familjen en riktigt god jul, och ett gott nytt år!
Men varför är det alltid så, man ser bara det fina hoa andra och har så svårt att göra detsamma hos sej själv. Förmodligen för att man tittar mer kritiskt på sitt eget som man ju dessutom ser varenda dag:) Men vi försöker tänka som så att ingen vet ju egentligen hur man hade tänkt från början, bara man själv, och då är det ju heller ingen som vet om något inte blev som planerat!
Och beige, äsch ge bort en sån där gåva som är så populärt numera när gästerna ska gå hem. En godispåse typ, och stoppa ner en klädroller i den så är säkert era hundhår ursäktade:)
Största kramarna
Hähä, ska börja ge bort rollers till folk. Bra idé! 🙂 Stor julkram till er båda!