Fitnessrisotto – eller pappas risotto från Uncle Ben
Igår lagade jag den här risotton. Lily hjälpte till genom att riva ut alla kastruller ur det nedre köksskåpet, samt svaja olycksbådande kring skåpsluckan.
Jag hade med den här risotton i ett matreportage för ett par månader sedan, och kallade den då för fitnessrisotto. Inte för att jag är särskilt fitness av mig nuförtiden, jag har till och med sagt upp mitt gymkort. Nej, namnet syftar främst på att den här risotton är förvånansvärt nyttig. Den innehåller bara massa bra grejer, och en hel del grönsaker. Min pappa brukade laga den under hela min uppväxt, så ni som hängt med länge på bloggen har säkert sett den tidigare i arkiven. Detta är för övrigt prima lunchlådemat att ha i frysen, som inte kräver några tillbehör i form av till exempel potatis eller pasta. Det är ingen krämig risotto som görs med runt risottoris och berikas med parmesan och annat, utan här använder man helt vanligt svennebanan-ris som får koka klart i de passerade tomaterna.
Fitnessrisotto (eller vad min far brukade kalla för Uncle Ben’s risotto) 5 portioner
1 gul lök
1-2 vitlöksklyftor
500 g nötfärs
500 g passerade tomater
2 dl vatten
2 dl ris (helt vanligt matris)
3 tomater
1 grön paprika
en halv gurka
några stänk tabasco (kan uteslutas)
salt och peppar
Hacka löken och pressa vitlöken, fräs i lite olja i en gryta. Tillsätt köttfärsen och bryn den. Häll i de passerade tomaterna, vattnet och riset. Låt småputtra under lock på svag värme i ca 25 min tills riset har svällt och är klart, rör om då och då. Späd eventuellt med mer vatten vid behov. Hacka under tiden tomaterna, paprikan och gurkan. Rör ner grönsakerna i risotton och krydda med tabasco, salt och peppar. Låt stå på plattan i ca 5 minuter. Servera med sallad.
Mm, den lät god. Får absolut testas och matlådemat är bra 🙂
Ja, den här är toppen när man springer lopp och grejer som du gör! 🙂
Åh, här snackar vi risotto a'la 70-tal! Sån ris-otto som vi minns från barndomen och som man köpte i platspåse från frysdisken och som sedan blandades samman med brynt köttfärs… ja ljuvliga 70-tal:) Fast i denna variationen låter den så mycket godare än dåtidens variant!
Kramelikram på er!
Aaah, så det är en 70-talsgrej alltså? Det visste jag inte, men nu när ni säger det så är det ju logiskt. All mat pappa lagade nästan var 70-talsmat. Där ser man! 🙂 Kram på er!
Det är så snyggt stylat med tidningspapper, vi verkligen älskar det!
Tack! Det kommer från Leilas General store. 🙂
Gott, nyttigt och fräscht =perfekt vardagsmat 🙂 Men om jag ska lyxa till det kommer jag fortfarande göra riktig risotto 🙂
Jo, tvättäkta risotto med drivor av parmesan, svamp och vitt vin är svårslaget, jag håller med dig! 🙂
Oh, detta receptet kommer jag ihåg,! Det lagade jag många gånger! Urgott var det! Men, som jag kommer ihåg det kokades det i tomatjuice och rödvinsvinäger .
Hej Ulla! Vad roligt med någon som kommer ihåg origialreceptet! 🙂 Visst stämmer det att det skulle vara tomatjuice och rödvinsvinäger, men när vi var små knorrade vi barn lite över vinägern, och där vi bodde i lilla Färjestaden var det inte alltid så lätt att få tag i tomatjuice, så vi körde passerade tomater istället. Nu när jag är vuxen har jag fattat grejen med vinägern, och nu finns det tomatjuice i de flesta affärer, så nästa gång jag testa originalreceptet, blev inspirerad nu! 🙂 Kram!
Blev en klassiker i kväll, försökte hitta receptet i min receptsamling, tror det var typ 1991 när jag flyttade hemifrån som jag sist käkade den, slog på internet och fick träff direkt på uncle Bens risotto. Moderniserade med att ta hackad färsk chilli, rosmarin och timjan i.
Ja, visst är det en ultraklassiker? Så roligt att du hittade hit tack vare det receptet! En uppgradering med chili, rosmarin och timjan låter garanterat som en hit!
Toppen, gillar inte den krämiga risotton som vi lagar nu. Har länge tänkt på ”risotton” vi gjorde i hemkunskapen i slutet på 70-talet och som jag hade som ett paradnummer hemma när jag fick laga mat. Nu har jag äntligen hittat receptet igen tack vare er och skall nog laga till denna i veckan.
Hej Eva! Vad roligt, vad glad jag blir! Ja, det här är tvättäkta 70-talsrisotto! Som jag älskar den här maträtten! 🙂