Fjällskivling på promenaden
Morgonpromenaderna på lördag- och söndagmorgnarna är alltid extra avkopplande, och jag tycker om att se hur landskapet klär sig i höstskrud, för att låta lite extra poetisk. Hur kan man inte älska hösten?
På vår runda brukar det alltid finnas Stolt Fjällskivling, och när vi var små brukade mormor alltid skära dem i bitar, steka dem och servera dem på smörgås till oss barn. Häromkvällen åt vi just en sådan smörgås, och den var lika god som jag minns den. Man får steka fjällskivling ganska hårt, och krydda med salt och peppar, och ha i en rejäl klick med smör på slutet. Då smakar den fantastiskt. Jag såg på Facebook igår kväll att någon tipsade om att skära av hattarna, panera dem och sedan steka dem. På Facebook kan man få reda på allt och lite därtill. Den tillagningen ska jag garanterat testa nästa gång.
Visst är det härligt med solsken, men det är något visst med den här typen av morgondimma också. När man kommer in ifrån en sådan här runda smakar alltid frukosten extra gott.
Om mig
Bara en kaka till syftar först och främst på min dåliga karaktär varje gång det erbjuds något gott. Men visst hittar du kakor här på bloggen också. Det, och framförallt enkel vardagsmat som alla kan laga, som sätter guldkant på vilken glåmig tisdag som helst. Recepten blandas med inlägg om familjelivet hemma på Öland, med man, två små döttrar och en välgödd hund. Jag som skriver heter Helena Elm och arbetar som matkreatör. Välkommen hit!
Vilka härliga bilder!
Tack kompis, för att du tog med några till mig. Det var supergott!
Vackra bilder som vanligt. Hälsa Olof det!
Har aldrig ätit Stolt fjällskivling. Är skeptisk till de flesta vilda svampar, förutom kantareller. Fegis, ja lite!
Kram på dig
Vackra bilder verkligen. Hösten har sina mörka kvällar men det är verkligen inte allt. Vill man se det vackra också så finns det där, exempelvis under en morgonpromenad. Fint!
Härliga, stämningsfulla bilder. Visst är hösten helt underbar, det är bara det där som kommer efter den man kan vara utan.
Kram
Mamma