Helenas Kök – pingst
Redan tisdag, minsann! Idag har det varit full rulle på jobbet, och dagen har avrundats med ett mysigt litet hundkalas. Ballys lilla dam Sookie fyllde två år, och det bjöds på hundtårta med leverpastej och skinka. Vi människor fick rabarber- och jordgubbspaj, inte fy skam det heller. Nu ska jag sätta fart och packa min väska, för imorgon bitti ska jag upp och åka tidigt igen. Men först kommer här lördagens Helenas Kök-uppslag, den här gången med tema Mors Dag. I krönikan kan ni läsa om hur vi firar mors dag i vår familj:
Själv står jag för frukosten som alltid inkluderar scones, eftersom det knappt kräver några förberedelser alls. Inga kulinariska talanger heller för den delen, jag var långt ifrån duktig i köket när jag var yngre. Men det blev scones ändå, mycket tack vare den där klassiska, tecknade boken i A4-format med ringpärm som heter ”Vi bakar” som har två glada barn på framsidan. Boken ligger fortfarande i mammas kökslåda och är ganska nött i kanterna och nedfläckad, speciellt på sidan med sconesreceptet. (För att inte tala om sidan med receptet på chokladbollar.)
Mamma låtsas artigt sova varje år, och väntar snällt i sovrummet tills vi ropar att frukosten är klar. Sedan dricks det kaffe ur muggen som det står ”Mors Mugg” på, och vi äter scones och njuter av att bara vara tillsammans och umgås. För det är ju det som är huvudsaken, att man träffas. Och att man visar sin mamma att man uppskattar henne. För vad vore vi utan våra mammor?
Fint reportage, en nyfiken fråga: När tror ni att ni tröttnar på fusksurdegsbaguetterna? 😉
Snart ses vi, yay! Ser fram emot det ska ni veta, kram!
Full rulle minst sagt, hua, jag hade ett 11-timmars pass igår! Tur som var hade jag laddat batterierna till sjöss i söndags, åtta härliga timmar av ingenting annat än vågskvalp och solsken.
haha, älskar hur det där chokladbollsreceptet i allas såna böcker verkligen syns att det använts 🙂 faktum är att jag ser det som ett tecken på att någonting i en kokbok är gott, är det kladdigt på den sidan så måste det var ett utmärkt recept!
Vilken härlig tradition, sådant ska man verkligen hålla hårt på. Och det där med att det är viktigast att man träffas – det är så mycket mer sant än du anar Helena.
/anki
åh, den boken hade jag också! sconesreceptet användes flitigt…