Andra Familjen

Nu är vi fyra! Fem med hunden.

Hallå ute i stugorna, nu är jag tillbaka! Vi har varit hemma i över en vecka, och gör vårt bästa för att ställa om oss till livet som tvåbarnsföräldrar.

Huset har fyllts av rara små presenter och blommor från våra nära och kära, och jag är precis lika hormonell som förra gången och gråter för alla blommor och nallar som Evelyn får. Säkerligen kommer jag att gråta när blommorna vissnar också, för det gjorde jag sist. Hormongråten som kommer ihop med när amningen kommer igång är inget man vill mucka med. Sedan är nog inte alla lika gråtmilda som jag, men det där är ju olika.  

Hon ser ut som en liten Buddha när hon sitter i bilbarnstolen, lilla Evelyn. Bally var ungefär lika imponerad som när vi kom hem med Lily för snart två och ett halvt år sedan. Han nosade lite på hennes fötter, tittade nyfiket och gick sedan och la sig i soffan. Ska man imponera på honom krävs det något mer i stil med en korvmacka, vilket han för övrigt snodde imorse från frukostbordet när Olof gick iväg för att byta en blöja. 

Hon är inte så mycket för att sova, den här lilla damen, i alla fall inte nattetid. Än så länge är vi uppe i stort sett hela nätterna. Det verkar som att hon får magknip av mjölken, men vill ändå ha mer för att lugna ner sig, så det lite av en ond cirkel. Men hon är ju bara 1,5 vecka än, och det tar ju ett tag innan tarmar och allting vänjer sig.

Och Lily då? Den vilda lilla prinsessan. Hon bryr sig inte så jättemycket hon heller, faktiskt. Hon tycker det är roligt att klappa och krama lillasyster, och hon vill gärna sitta med ibland när jag ammar även om det blir trångt, men i övrigt så verkar det hela inte bekomma henne än så mycket. Hon är väldigt pappig just nu och har varit det ett tag, och sedan bebisen föddes har ju Olof varit hemma, men från och med måndag kommer han ju att börja jobba igen, så då lär det bli annorlunda. Ska jag vara helt ärlig undrar jag hur i hela friden det ska gå att vara ensam med båda barnen, men alla andra klarar det ju fint, så det borde ju gå. 

17 november, 2016

28 kommentarer

  1. Stort GRATTIS! Vilken liten sötnos!
    Kommer ihåg att det kändes jobbigt i början med två, men man vänjer sig. Kommer att gå bra!

  2. Åååå…..underbar den där första tiden. Mycket känslor, mycket nytt. Helt annat än med första eftersom det är ett syskon som måste underhållas. Måste säga att jag njuter på ett helt annat sätt min andra f-ledighet. Två barn, dubbelt jobb, dubbel lycka! 🙂 Stort grattis och lycka till. Njut av varenda bebisminut, även om den är tjorvig. Här har vi en busig snartettåring som får dagarna att gå… 🙂

  3. Åh vad roligt, stort grattis! Vilket sött barn!
    Min bebis är tre månader och herregud vad jag grät första tiden, och även nu ibland. Pratade med en läkare ang magont som sa precis som du, att får de lite ont så vill de ofta tröstäta vilket leder till mer ont. Hoppas att det går över för er! Skit i bloggen och mys nu allihop i advent, du har ju massor av grymma recept i arkivet så vi klarar oss:) häromdagen gjorde vi er grymma valnötspedto.
    Kram Linnéa

    1. Tack för peppen Linnéa! Jag känner så väl igen hur du känner dig, precis så var det med Lily, hon hade väldigt kraftig kolik. Och tyvärr ser det inte bättre ut än att Evelyn också har kolik, så det är bara att ta sig igenom det en gång till. Det positiva med att ha gjort det en gång är att man vet att det faktiskt går över, även om det är jättejobbigt när man är mitt uppe i det. Och när man ser tillbaka på de 3,5 månaderna som Lily hade kolik, så visst har det etsat sig fast, men det var inte en särskilt lång period i livet, på det stora hela. Så pepp pepp inför februari när det här förhoppningsvis har gått över!

  4. Stort grattis till hela lilla familjen!

    Det kommer säkert gå finfint med båda hemma själv men fina du, glöm inte att det också är ok att tycka att det inte "bara går" i början när det gäller att vara hemma själv med två! Ofta kanske det "bara går" men det gäller inte alla så glöm inte för din egen skull att om det känns väldigt svårt så är det också ok och du är inte ensam om att känna så. Be om hjälp i så fall!

    Vi blir ofta tillsagda att det kommer gå bra som pepp, men känner man att det inte gör det (bebisar med magknip gör ju inte saken enklare!) så kan det bli jobbigt med peppen. Min bästa vän grät fruktansvärt mycket och kände sig värdelös för att alla peppade henne och hon då trodde att det var fel på henne för att det inte "bara gick" att vara själv utan vidare. Det var verkligen INTE fel på henne. Vi är alla olika. Efter att ja sett hennes upplevelse vill jag påminna alla att det är ok att inte vara ok!

    Grattis igen till fina lilla Evelyn, hon är jävligt söt 🙂

    1. Tusen tack för dina ord Annica! Det har visat sig att Evelyn har kolik precis som Lily hade, så just nu är det extra motigt. Hon skriker i timmar, oavsett tidpunkt på dygnet, och det går inte att lägga ifrån sig henne när hon somnar nattetid, för då vaknar hon, så jag sover med henne i knät i en fåtölj när hon sover. Räknar ner dagarna till hon är tre månader och koliken brukar lätta… Min mamma är här och hjälper till mycket, det är väldigt värdefullt.

Svara

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Följ @baraenkakatill på Instagram för ännu mer matinspiration

Följ Bara en kaka till på Facebook för ännu mer matinspiration

Följ @baraenkakatill på Instagram för ännu mer matinspiration

Följ Bara en kaka till på Facebook för ännu mer matinspiration