Om att vara tacksam för vardagen

För några år sedan skrev jag mer om vår vardag här på bloggen; vad vi gjorde, utflykter vi åkte på och annat. Sedan kom barnen, tiden räckte inte till och det blev mest de recept jag levererade till tidningar som hamnade på bloggen. Jag vet att ni är många som saknat inläggen om vardagen, och det har jag också gjort, och jag vill börja skriva mer om vardagen igen.

För det är ju vardagen som är livet, och jag är så otroligt tacksam för vardagen. Det bästa jag vet är inte att vara ute och resa och uppleva nya saker, det är att vara hemma med familjen, att äta tillsammans och umgås.

Förra helgen hade vi familjemiddag, och det var första gången på väldigt länge som min mamma kunde vara med. I våras fick mamma bröstcancer, en väldigt aggresiv och ganska ovanlig variant som heter trippelnegativ bröstcancer. Hon har sedan operationen behandlats med både cytostatika och strålning, och inte vågat träffa barnbarnen eftersom en förkylning kunnat innebära att hon fått skjuta på sina cytostatikabehandlingar. För några veckor sedan gjorde hon sin sista behandling, och efteråt firade vi med middag hemma hos oss. Tjejerna dansade och sjöng, och kände på håret som börjat växa ut igen.

Jag har alltid varit tacksam för vardagen och tryggheten den innebär, men när den ruckas och allting blir annorlunda blir man påmind om vad som är viktigt.

Som alla vet kan cancer komma tillbaka. Den oron finns alltid där, det kan man inte göra någonting åt. Det enda man kan göra är att försöka ta en dag i taget, vara tacksam för livet och umgås. Det är något vi alla behöver bli påminda om.

Och det är vad jag vill göra. Umgås, vara tillsammans och uppskatta vardagen. Oavsett om den bjuder på falukorv eller oxfilé, så länge man är tillsammans.