Restaurang Postgatan i Kalmar – recension av en mammaledig på grönbete

För några veckor sedan var jag inne och jobbade en dag. Jag är fortfarande mammaledig och kommer att vara det tills efter sommaren, men just därför kan det vara roligt att komma hemifrån en dag och jobba. Eller för att framhålla det mest primära; att få dricka kaffe med kollegorna inte en utan två gånger på en dag, kissa ifred och äta lunch på stan. Därav denna recension av Kalmars nyöppnade lunchrestaurang Postgatan.

Att få komma ut och äta lunch på stan bland andra vuxna är ju numera något av en ynnest. Missförstå mig inte, jag älskar min lilla sladdtuggande dotter, men att gå på lunchrestaurang får nya dimensioner när man har varit hemma i tio månader. När man ser alla förvärvsarbetande människor i rena kläder och handväskor som inte är skötväskor, blir man lite förundrad över att livet därute fortskrider som vanligt. Folk har till och med lunchmöten. Själv hade jag dagen till ära tagit på mig rena kläder som inte hade några fasttorkade majskrokar inkletade i tyget, och var som en kalv på grönbete. Eller nästan, i alla fall. De riktiga kalvarna på grönbete är de nyskilda 40-plussarna på Harrys som ger konceptet ”andra chansen” en helt ny innebörd.

Nej, tillbaka till Postgatan. Restaurangen öppnade för några veckor sedan, och drivs av tre killar varav två har jobbat på PM och Vänner i Växjö. För den oinvigde som inte bor i trakterna kring Småland och Öland kan jag förtälja att PM och Vänner anses vara den flådigaste restaurangen i den här delen av landet. Den tredje ägaren driver även restaurang Kallskänken, som också det är ett hyvens ställe. Förväntningarna var alltså höga.

Restaurangens ledord är ekologiskt och närproducerat. Vi fick in en läderkorg med bröd, granris och stenar. Jag fick hålla mig för att inte äta granriset i ren iver. På bordet stod även små burkar med ister och brynt smör. Vattnet innehöll mynta och finhackat äpple, och vi blev serverade sallad i portionsstorlek i glasburkar. Hipsterbarometern slog i taket.

Jag slog på stort och beställde in en råbiff. Tallriken innehöll så många olika smaker att jag aldrig varit med om något liknande förut på en restaurang i Kalmar. Förutom råbiffen med riven pepparrot, hackad gräslök, äggula och rödbetor fanns även hippa saker som torkad kapris, egengjord dijonsenap och brynt smör-pulver representerade på tallriken. Det förekom även torkade champinjoner, ännu fler sorters kapris, rödlök och rödbeta. Den matlagning jag hinner med hemma nuförtiden har sjunkit till pyttipanna på påse (och då kan jag ändå fortfarande titulera mig som matskribent, trovärdigheten är väl på väg ut genom fönstret vid det här laget) så ni kan ju förstå att den här tallriken upplevdes med en fascination från min sida som var snudd på pornografisk. Om det var gott? Det var fantastiskt gott. Jag blir fortfarande till mig när jag tänker på det.

Min kollega Anna åt fisk. Jag har glömt allt fint som tallriken utlovades innehålla, men som synes såg det fint ut, och Anna var mycket nöjd.

Här ligger det alltså, på Postgatan i Kalmar, längs med Esplanaden och mitt emot Kallskänken. Gamla Studentpuben, för de lokala förmågor som minns tider med dålig inredning, ångest inför framtiden och avslagen öl. Enligt deras hemsida håller de främst öppet på luncher, men även vissa helgkvällar i månaden, samt för större sällskap på beställning. Är du i Kalmar runt lunch – missa inte det här stället. När jag har börjat jobba igen kommer jag att vilja luncha här ofta.