Ungersk gulasch
Ungersk gulasch är en av de första maträtterna jag lärde mig att laga. Den fanns med i den blå hemkunskapsboken jag fick i högstadiet och dess lista på ingredienser var ganska skral, precis som min talang för matlagning var på den tiden. Jag var så dålig på hemkunskapen att när det var dags för matlagningsprov och alla skulle få varsitt kök, fick min klasskompis Calle och jag dela kök med varandra, för att vi var en för mycket i gruppen och ingen annan skulle behöva ta nederlaget det skulle innebära att behöva dela kök med någon av oss. Matlagningsprovet gick för övrigt åt skogen, min sås kokade bort och jag brände mig på nio fingrar av tio. Mina potatiskakor var vidbrända och köttet såg ut som något katten släpat hem. Någon sås blev det ju som bekant inte. Men eftersom det knappast kunde bli sämre, så har det sedan dess faktiskt bara gått bättre. (Bildbevis finns på när vi bakade pizza för några veckor sedan.) Calle och jag anser att vi numera är riktigt duktiga i köket. Vi har till och med lärt oss att koka sås.
Ungersk gulasch 8 portioner
ca 800 g nötkött, gärna fransyska
3 gula lökar, skivade
3-4 vitlöksklyftor, pressade
4 paprikor, varav 2 gröna och 2 röda (gärna ett par avlånga paprikor)
2 burkar krossade tomater
3 msk tomatpuré
3 lagerblad
3 dl vatten
1 dl rödvin
2-3 tsk mejram
2 msk paprikapulver
salt
vitpeppar
Skiva löken, pressa vitlöksklyftorna och bryn i smör i en stor kastrull. Skär paprikan i bitar och köttet i tärningar och låt det bryna med ett par minuter. Det behöver inte alls bli särskilt välbrynt, det ska ändå koka i 2 timmar sen. Häll i övriga ingredienser och låt grytan koka upp. Låt den småputtra under lock i ca 2 timmar, tills köttet har blivit så mört som du vill ha det. Servera med ris. (Det här receptet är inte alls som det i hemkunskapsboken, jag har som det så fint heter utvecklat receptet efter eget behag.)
Om mig
Bara en kaka till syftar först och främst på min dåliga karaktär varje gång det erbjuds något gott. Men visst hittar du kakor här på bloggen också. Det, och framförallt enkel vardagsmat som alla kan laga, som sätter guldkant på vilken glåmig tisdag som helst. Recepten blandas med inlägg om familjelivet hemma på Öland, med man, två små döttrar och en välgödd hund. Jag som skriver heter Helena Elm och arbetar som matkreatör. Välkommen hit!
Det måste jag testa! Låter riktigt gott.
Ja, hemkunskapsboken brukar jag fortfarande ta fram ibland. Den är ändå bra som grund och sedan kan man ju ändra lite själv. Den ser väldigt god ut gulashen. 🙂
Nej usch och fy, hemkunskapen minns vi båda med fasa, minst sagt… Tänk att det blivit sådana matlagare av oss alla ändå, inte är det tack vare hemkunskapen:)
Ha ha ja här var det bästa med hemkunskapslektionerna när man fick laga något att äta… konstigt redan då var jag matfixerad…. 😉
Men din hemkunskapslärare skulle se din blogg, då kanske du kunde fått A+ retroaktivt.
*stööön* Då blir det gulaschsoppa idag, ja.
Åh gulasch som är så smakrikt och gott! Får laga det snart igen.
jag hatade hemkunskapen. hade en riktig skräcködla till lärare som hatade mig från dag ett. rrryyyys. men hey, det har ju gått bra för dig ändå! :=)
Sjalva matlagningen tyckte jag var kul pa hemkunskapen, kanske mest for att vi hade deg-krig och stangde av varandras ugnar nar lararen tittade bort 🙂 Din gulasch ser jattefin ut, liksom porslinet!
Gulasch är gott! 🙂 Var evigheter sen jag åt det. Är det samma calle du pratar om? Gick ni i skolan tillsammans? 🙂
Jodå, det är samma Calle, vi är fortfarande kompisar. 🙂 Vad längesen det är man gick i högstadiet nu, tiden går så fort…
Ungersk gulasch har jag aldrig gjort, ser himla gott ut, kanske dags att testa den, synd vi inte fick behålla våran hemkunskapsbok, det hade varit kul att bläddra i den idag, högstadiet ja, det är så många år sedan sist det