Följ med hem till oss!

I senaste numret av tidningen Nytt Boende som kom i brevlådorna kring Kalmar och Öland i helgen finns det ett hemma hos-reportage hemifrån vårt hus. Det gjordes i samband med videointervjun med mig som lades ut häromdagen här på bloggen och som finns på YouTube. I reportaget i tidningen kan man läsa om hur det går till när vi fotar mat här hemma. Ofta ser det ungefär som på bilden ovan; att vi plockar upp några bakgrunder från källaren, ställer upp dem där det är ljust och smäller av en bild. Förhoppningsvis bara med lego i bakgrunden och inte som topping på maten. Bally brukar hålla sig inom lämpligt avstånd för att kunna förbarma sig över matbitar som skulle kunna tappas.

En de saker vi tycker allra mest om med köket är den stora öppna spisen. Det är jättemysigt att tända en brasa i den på vintermorgnarna när vi äter helgfrukost. Den fungerar även alldeles ypperligt till korvgrillning.

Pimp av hörna på diskbänken. Jag slängde lite möglig frukt och ställde dit det här. Man får ju skärpa sig lite när köket ska synas på bild.

Och plocka undan, och sånt. Och se trevlig ut. Ta bort barnens strumpor från köksbänken, plocka undan all smutsig disk, reklam och räkningar. (Jag ställde allt på köksbordet bakom kameran.)

Så här ser det ut i en hörna i vardagsrummet. Just det här fotot är ett av våra absoluta matfoto-favoriter, det är fotat i Björnhovda här på Öland där vi brukar köpa ekologiska grönsaker.

Här har vi Lilys rum. Skrivbordet är egentligen ett soffbord, men med sin låga höjd och sina rundade kanter är det perfekt som skrivbord i ett barnrum.

Och i sängen i sovrummet har vi Bally, så klart. Hans favoritplats i huset.

Olofs favoritplats i huset är hans man cave nere i källaren. Här har han sina verktyg, sin moped och sin dator. Här håller han även på med sitt nya hobbyprojekt – ölbryggning! Han fick ett startkit av mig i julklapp. Fyrtioårskris, måhända?

Men jag ska inte säga något, jag har mina egna fäblesser – serveringsfat. När jag startade den här bloggen för tio år sedan konstaterade jag snabbt att det inte gick att lägga ut en bild om dagen på en maträtt fotad på samma gamla blåa tallrik från Indiska, och såg genast möjligheten till motiverade inköp av diverse porslin på varenda loppis jag besökte. Nu har jag lugnat ner mig något, läst Marie Kondos böcker och rensat, och har som regel att bara köpa fotoporslin ifall det är snyggare än det jag redan har och jag verkligen behöver det. Moget, eller hur? Skåpen är glada, i alla fall.

Hela reportaget finns att läsa här, hos Nytt Boende.