Om att nog vara en croissant, trots allt
Ikväll är första kvällen som vi har tänt ljus här hemma på flera månader. Det är redan mörkt ute, och termometern som visade närmare 30 grader så sent som i torsdags har droppat ner till 14 grader. Jag har kokat mig en kopp te och tömt frysen på de sista halvnyttiga chokladbollarna som jag bakade tillsammans med barnen för ett tag sedan. En bra ursäkt till att baka nya snart. Eller om man kanske skulle göra jordnötsrutor med choklad istället? Eller förra årets kioskvältare salty caramel med cashewnötter och kola på dadlar? Den föråt jag mig på till den grad att jag fick börja göra chokladtäckta rutor med frön bara för att variera mig. Vilket recept det än blir, finns alla i mitt återkommande månadsuppslag i tidningarna Barometern och Smålandsposten, och i godis-kategorin här på bloggen. Nedan följer den tillhörande krönikan:
Varje gång jag hör ordspråket ”du är vad du äter” tittar jag förläget ner i marken, skrapar lite med foten och hostar diskret. Ifall det ordspråket stämmer är jag en vandrande croissant. Till och med hårfärgen stämmer. Men jag vill ju inte liknas vid ett franskt bakverk, även om det mesta från Frankrike är très chic. Jag skulle vilja vara en fräsch fruktsallad, en frisk smoothie gjord på solmogna sommarbär eller något annat hälsosamt.
Det är dock aldrig för sent att börja tycka om nya saker, och jag har vid den blygsamma åldern av 36 börjat uppskatta både dadlar och jordnötter, bara i år. Det borde med andra ord finnas hopp för min treåring som bara vill äta pasta och korv.
Jag har tidigare skrivit om hur jag i våras intet ont anandes fick smaka rawfood-godis, och blev positivt överraskad över hur gott det var. Sedan dess har jag testat flera olika sorters godis av lite nyttigare karaktär, och fastnat för de som jag idag bjuder på recepten på. Det är inte 100% rawfood-godis, men inte så långt därifrån. Gemensamt för de fyra godissorterna är att de bara är sötade på naturlig väg. Nu är det inte så att jag har något emot vanliga, hederliga godsaker bakade på riktigt smör, tvärtom. Jag är den första att attackera en prasslig påse från ett bageri som ligger och väntar oskyldigt på ett fikabord samtidigt som de lovande flottfläckarna sprider sig sakta över papperspåsen. Och det är väl också därför som jag identifierar mig själv mer med en croissant än en fruktsallad.
Men ibland kan det ju kännas bra att välja ett lite hälsosammare alternativ av naturligare karaktär. Och då tycker jag att man känner sig snäppet nyttigare när man väljer att söta sitt godis med dadlar istället för med socker, och basera det på bra sorters fetter som kommer från till exempel nötter. Visst innehåller även den här typen av godis en hel del energi, men det är inte helt tomma kalorier, och det är inga skumma tillsatser. En liten mängd nötter ger snabbt en bra mättnad, och i torkad frukt finns det fibrer. Själv känner jag mig mycket sund och nöjd med mig själv när jag fikar på den här sortens hälsosammare godis istället för på sega råttor. Nästan snudd på lite sportig, faktiskt. I alla fall om jag tar på mig ett par snabba skor och ett par träningsbyxor.
Om mig
Bara en kaka till syftar först och främst på min dåliga karaktär varje gång det erbjuds något gott. Men visst hittar du kakor här på bloggen också. Det, och framförallt enkel vardagsmat som alla kan laga, som sätter guldkant på vilken glåmig tisdag som helst. Recepten blandas med inlägg om familjelivet hemma på Öland, med man, två små döttrar och en välgödd hund. Jag som skriver heter Helena Elm och arbetar som matkreatör. Välkommen hit!
Jag åt i dag en stoooor bit morotskaka, men skulle nog mer jämföra mig med en bulle…
Minsann! Ja, alla är vi ju olika. 🙂
Haha, du är för go’ lika spröd och smarrig som en croissant:- )
Kram
Haha, du är för gullig! 🙂