På fikaturné

Det här med fikaturné måste ju vara det ultimata söndagsnöjet, speciellt om det sker på Österlen. Kalla mig pensionär om ni vill, jag har hört det förr. Jag har väl helt enkelt alltid föredragit en fikatur i en vacker omgivning framför att sova ruset av mig efter lördagens ravefest. Inte för att jag någonsin varit på rejv, men ändå. Man kan ju föreställa sig.

När vi ändå är inne på pensionärspoäng så tar vi med en glad pelargon också. Och ja, jag har pelargoner hemma hos mig, något som fick min kompis att plågat kvida ur sig ”Men vafaan Helena, pelargoner? Så gammal ÄR du inte!” Hähä. Jag gillar mina pelargoner. Frågan är väl om de gillar mig, med tanke på den snabba takt i vilken de vissnar. Men nu skulle ju inte det här inlägget handla om hur jag missköter mina stackars blommor, eller om hur gammal jag egentligen är när det kommer till kritan, utan om fika. Kvalitetsfikan på bilden ovan (och den till synes levande pelargonen) hör hemma på cafét Olof Viktors på Österlen.

Jag har bloggat om stället förut, och eftersom de har så goda kakor kombinerat med en vacker miljö, tar man gärna chansen att åka tillbaka. I år blev Olof Viktors utsett till Sveriges bästa café i White Guide.

När vi var i Kivik för några veckor sedan passade vi även på att besöka fiket KIN i Östra Vemmerlöv. Om man jämför det med Olof Viktors är det som dag och natt, men absolut inte på något negativt sätt.

Olof Viktors har avancerade bakverk och en stilren uteservering, medan KIN är bohemiskt med en vildvuxen trädgård. Det är svårt att välja mellan caféerna, men får jag välja åker jag nog ändå hellre till KIN, i alla fall om solen skiner.

För visst är det fint?

Hit hade vi aldrig hittat om det inte vore för vår skånetös Louise som öppnat våra ögon för Österlen, här i högsta hugg med kameran för att föreviga vår fikaturné.