Tidig morgon i Rom
Okej, så väldans tidigt var det väl kanske inte då. Men ganska. Efter att ha fått SOVA en hel natt utan att ha varit vaken i 3-5 timmar med en 11-månaders bebis vilket är standard här hemma just nu, var det underbart att bege sig ut genom dörren i förmiddagssolen i Rom förra veckan och känna sig utvilad. Vi bodde i en lägenhet i stadsdelen Pigneto som syrran hyrt via Airbnb, en bohemisk och mysig stadsdel med många restauranger, en kvarts bussfärd från centrum.
Visst hade vi kunnat äta frukost i lägenheten, men vem vill det när man är i Rom? Vi gick ner på Via del Pigneto med siktet inställt på ett frukostställe som hyresvärden tipsat oss om, och blev positivt överraskade när gatan som varit kantad av uteserveringar kvällen innan nu istället hade dukat upp för frukt- och grönsaksmarknad, med pensionärer urtustade med korgar och rullväskor som noggrant synade varorna och prutade med försäljarna.
Jag var så sugen på att köpa hem smakrika, solmogna tomater, vackra zucchiniblommor och nyskördade clementiner, men jag höll mig i skinnet. RyanAir är ju som bekant ganska snåla med vikten på planet. Men det faktum att jag säkerligen gick upp ett par kilo under resan som jag tog med mig på planet hem kunde de ju knappast göra något åt. Ha!
Frukoststället vi åt på heter Bar Necci dal 1924, och visade sig vara ett underbart ställe mitt i ett bostadsområde med smala gränder, med en uteservering dukad med rustika bord omgivna av gröna växter. Hit kan man gå för frukost, lunch, middag eller drinkar, och baren var tydligen den italienske filmregissören Pasolinis favoritställe på 60-talet. Vi åt även middag här sista kvällen, då vi kalasade på ost- och charkbricka och friterade zucchiniblommor.
Varje morgon inleddes med cappuccino och croissant. Ost-och skinkfrallor på fullkorn med halvtorra paprikaskivor och ledsna gurkhalvor lyste med sin frånvaro. På Roms caféer var det bakverk som gällde. Jag har sällan haft svårt att ta seden dit jag kommer, och mumsade glatt i mig två croissanter som jag sköljde ner med två cappuccinos varje morgon.
Jag är verkligen glad att lägenheten låg i Pigneto, annars hade vi nog aldrig hört talas om distriktet, än mindre tagit oss ut hit.
Om mig
Bara en kaka till syftar först och främst på min dåliga karaktär varje gång det erbjuds något gott. Men visst hittar du kakor här på bloggen också. Det, och framförallt enkel vardagsmat som alla kan laga, som sätter guldkant på vilken glåmig tisdag som helst. Recepten blandas med inlägg om familjelivet hemma på Öland, med man, två små döttrar och en välgödd hund. Jag som skriver heter Helena Elm och arbetar som matkreatör. Välkommen hit!
Riktigt trevligt ställe, har saknat den där goda, mindre nyttiga frukosten och det mysiga kvarteret sedan vi kom hem.
Eller hur?! Jag också! Så himla mysigt vi hade det! 🙂
Vilka härliga bilder!
Kram
Jawohl! Tacksamt att fota i Italien. 🙂