Mors Dag – första gången för mig!
Idag firar vi Mors Dag här hemma. Lite senare kommer mamma och Günter på grillmiddag, och det gör även våra vänner från Tyskland som är här och hyr stuga och hälsar på i en vecka. Olof står och förbereder baconlindade kycklingspett, och jag har precis bläddrat igenom Leilas nya bok The fresh foodie som jag fick imorse i present. Den är så bra att den förtjänar ett eget inlägg framöver, den rekommenderas varmt!
Men största presenten är ju ändå att få vara mamma till Lily. Att få bli mamma är ingen självklarhet som man kan ta för givet, och därför är jag extra tacksam över att få fira mitt första år som mamma tillsammans med min lilla familj. Vår lilla dotter är utan tvekan det bästa och största som hänt oss. Trots att jag ibland vill slita mitt hår. 😉
Om mig
Bara en kaka till syftar först och främst på min dåliga karaktär varje gång det erbjuds något gott. Men visst hittar du kakor här på bloggen också. Det, och framförallt enkel vardagsmat som alla kan laga, som sätter guldkant på vilken glåmig tisdag som helst. Recepten blandas med inlägg om familjelivet hemma på Öland, med man, två små döttrar och en välgödd hund. Jag som skriver heter Helena Elm och arbetar som matkreatör. Välkommen hit!
Men vilken liten skönhet hon är! Ser nog mest mamma Helena i henne faktiskt, Sorry Olof… 😉
Jag klickade nu hem boken, har haft siktet på den sedan den kom ut.
Kram kram
Hoho, det råder olika bud hela tiden om vem hon är lik tycker jag.
Ja, att vara mamma är en gåva att vara rädd om. Men visst blir man tokig stundtals. Även då de är vuxna… Kram!
Haha, det är så va? 🙂 Misstänkte det.
Vilken liten goding hon är, Lily! 🙂
Jag har bläddrat lite i Leilas bok men nja, jag har en oförklarlig aversion mot stackars Leila som jag inte kan bli av med… Trots att boken är fin!
Det hade jag också innan faktiskt, men sen jag började lyssna på hennes och Niklas podcast tycker jag numera att hon är hur bra som helst! 🙂
Nej minsann, kokböcker får du allt sluta tipsa om snart. Du ruinerar oss:) !
Sötnöt är vad hon är den där liljan, fast här tycker vi mest att vi ser Olofs drag, sorry Malin.
Kram på dej, och de dina!
Hähä, sorry. Men man kan aldrig få för många kokböcker! 🙂