Barnet ÄTER!
Bara för att man råkar vara matskribent och laga mycket mat hemma (mat som i alla fall enligt mig själv brukar smaka gott) så är det ingen som helst garanti för att man får barn som tycker om att äta. Ni som hängt med här länge vet ju att Lily som snart blir fyra år inte är så road av mat. Hon vågar inte smaka nya saker, och det hon gillar att äta går att räkna på en hand. Hon är alltså så skeptisk mot mat att hon inte ens vågar smaka på glass. Då förstår ni nivån på det hela. Evelyn som är lite drygt ett år och fyra månader har aldrig varit något fan av att äta heller. Matstunderna har mest gått ut på att hon skrikit och vägrat äta. Sedan har hon haft mycket otur också, hon har varit sjuk mycket, speciellt den här vintern som började med lunginflammation som efterföljdes av feber varannan vecka, förkylningar som satt sig i magen och vinterkräksjukor i omgångar. Så hon har haft det lite motigt med aptiten. Men nu! Plötsligt händer det! Barnet ÄTER.
Jag får till och med i henne grön smoothie! Det är HELT fantastiskt. Lily vägrar att ens smaka på smoothie. Hon har fortfarande inte vågat smaka på frukt eller bär. Och tro mig, jag har försökt. Men nu har jag alltså fått ett barn som ÄTER! Jag är i extas! Hon pillar glatt i sig banan, apelsin och bär, och blir helt vild om hon får syn på physalis. Vilket jag i ärlighetens namn inte förstår, men jag är såklart mycket uppmuntrande och köper glatt hem physalis.
När jag gör smoothie till Evelyn (och oss själva med för den delen) brukar jag alltid ha i följande som bas:
- banan
- bär
- havremjölk
- jordnötssmör
Just den här gången hade jag i mango och spenat istället för bär, och en liten, liten bit spirulina för nyttighetens skull.
Sedan är det ju inte alltid det är så lätt att fokusera på det här med att äta…
Någon tycker om att busa med sin lillasyster när det är dags för mat.
Men det ska ju å andra sidan vara roligt att äta. Mat är ju onekligen ett nöje!
Om mig
Bara en kaka till syftar först och främst på min dåliga karaktär varje gång det erbjuds något gott. Men visst hittar du kakor här på bloggen också. Det, och framförallt enkel vardagsmat som alla kan laga, som sätter guldkant på vilken glåmig tisdag som helst. Recepten blandas med inlägg om familjelivet hemma på Öland, med man, två små döttrar och en välgödd hund. Jag som skriver heter Helena Elm och arbetar som matkreatör. Välkommen hit!
Hej!
Vet inte om du minns men jag kommenterade för ett par år sen om att jag också har ett barn (också en liten tjej som
Snart fyller 4) som också är väldigt kinkig med maten..då när jag skrev sist, tipsade jag om att testa thaimat (vi var en månad i Thailand när hon var ca 1,5 år och då åt hon helt ok av tex bla phad thai, friterade räkor (smakade väl typ fisklpinne 🤣). Hon var och är dock fortf otroligt motvillig till att testa nya saker. Idag gjorde jag tex ugnspannkaka istället för vanlig pannkaka, det tog långt tid att övertyga henne att det var ”precis som vanliga”. Men tillslut gick det. Men det var nog mest för att det var beige mat! Ju mer panerat och beige maten är, desto större sannolikhet är det att hon äter. Iof äter hon vissa frukter och grönsaker också men det känns som om hon har bestämt sig för vad hon tycker om, och har hon bestämt sig för att inte smaka maten så är det så, det går lixom inte att lirka fram. Så nu har vi fallit in träsket att vi till 95 procent lagar mat som vi vet att hon äter, typisk barnmat; köttfärsås, pannkaka, fiskpinnar, köttbullar, Taccos (hon äter färsen, tomatsåsen, gurkan och brödet), keldas tomatsoppa, chicken Nuggets ibland 🙈
Det jag ville skriva med den här mastodontlånga kommentaren är mest att jag fattar hur frustrerande kan måste vara att ha ett barn som är kinkig med maten och jag förstår att det måste kännas underbart att lillasyster äter bra! Vi får väl fortsätts kämpa på antar jag 🙂
Ibland tycker jag att hon äter bättre ute på resturang, då fattar hon på något plan att det bara är att äta det som bjuds. Inte alltid det funkar såklart ..
Må så gott!
Mvh en annan Helena 🙂
Hej Helena!
Självklart minns jag dig! Jag sa senast förra veckan till min man att ”Nu ska vi minsann beställa hem thaimat från Thai Taste och se om barnen äter, för det gjorde minsann min bloggläsares barn i Thailand!” Tyvärr var det inget barn som ville smaka av thaimaten, men då blev det mer pad thai över åt oss istället. 😉
Nä, Lily vågar inte smaka på saker och ting, hon är envis som synden. Och det är synd, för skulle hon bara smaka så vet jag att hon skulle tycka om det. Hon brukar också äta bättre borta, hon äter ganska bra på förskolan, och är vi bortbjudna hos t ex en annan barnfamilj, kan hon äta riktigt bra. Men vi gör precis som ni, håller oss till stor del till sån mat som barnen gillar. Men vi får väl kämpa vidare, båda två. 😉 Stor kram, och tack för att du tar dig tid att skriva!
Så härligt att hon äter!
Vi har inte haft det lika jobbigt, även om det har varit struligt och småjobbigt mellan varven. Och dottern kan fortfarande vara lite kinkig, hon äter det hon gillar. Men hon är snart 17 och det går ingen nöd på henne. Men vi har haft läkarkontakt fram till hon var ca 14-15 på barnmottagningen i Trelleborg för hon gick upp så dåligt i vikt. Jobbigt nu är att mannen fått för sig att bli vegan och dottern har aldrig varit någon grönsaksfantast.
Nåja, iallafall, periodvis när hon var liten åt hon väldigt dåligt. En gång när hon var fem bad mannen personalen på förskolan kolla henne lite extra, eftersom hon åt så dåligt. Just den dagen klämde hon i sig 6 pannbiffar och 5 stora potatisar…
Sonen sen (nu 20 år) har aldrig ätit pure eller barnmat. Som jag kämpade! När han började hos dagmamma sa jag till henne att han inte åt vanlig mat. Första dagen han skulle äta där var hon lite nervös, men låtsades som ingenting. Och ungen åt. Fast det var ju inte pure. Från den dagen vägrade han äta välling och gröt.
Ja den här kommentaren blev lång och babblig. Vet väl egentligen inte vad jag vill ha sagt med den, mer än att det blir bra till slut! Men visst är det kämpigt!
Kram!
Tusen tack Lotta för stöd och pepp! Det är skönt att höra att det är fler som kämpat med att få i barnen mat. De senaste dagarna har Evelyn ätit dåligt igen, ironiskt nog, men det är kindtänder på gång i alla hörnorna och hon är förkyld, så det har ju sina anledningar. Men hon är också väldigt liten, hon ligger långt under på kurvorna, och när jag är på öppna förskolan brukar andra mammor fråga mig om hon är en sisådär 8 månader, när hon i själva verket är 1 år och 5 månader. Men i vikt och längd motsvarar hon en bebis på ca 9 månader. Fast mentalt hänger hon ju med, utan tvekan. Hon röjer runt och härmar alla möjliga djur och gör rörelser till sånger och står i. Så det är ju betryggande. Men som sagt, hon växer väldigt sakta. Nu när hon börjat dricka smoothie ser jag till att ösa i jordnötssmör i den för att öka på energin, och använda mig av en lite fetare kokosmjölk som bas i den, om jag inte har någon havremjölk hemma.
Och visst är det sådär, att de ofta äter bättre någon annanstans. Hemma vägrar Lily att äta lasagne, men när vi var bortbjudna härom helgen åt hon tre portioner…
Stor kram, och tack för att du delar med dig av dina erfarenheter! 🙂
Vad bra att hon äter. Smoothie är ett bra sätt att få i barn nyttigheter. Min dotter är nu 14 år. Hon har alltid haft svårt att äta på morgonen. Vi har löst det genom att göra olika sorters smoothie.
Ja, smoothie är verkligen toppen! Just nu öser jag i nötsmör i hennes smoothies bara för att få i henne extra energi. Kram!