Vinterutflykt till Beijershamn och Sandbergen

Inlägg i samarbete med Ölands Turismorganisation

För några dagar sedan startade vi dagen med att åka på vinterutflykt till Beijershamn här på Öland.

Beijershamn ligger ungefär vid Haga Park på mellersta Öland, inte så långt ifrån Färjestaden. Här finns en två kilometer lång pir ut i havet som man kan promenera på, som byggdes på mitten av 1800-talet för att bli en viktig hamn på öns västra sida. Bygget var dock felkonstruerat, och efter några år började hamnen slamma igen och fick tas ur bruk.

Men inget ont som inte har något gott med sig! Det faktum att vassen vandrade in och det blev strandängar, vass och vattenytor om vartannat skapade en unik miljö som har gjort Beijershamn till ett riktigt fågelställe.

Naturreservatet Beijershamn är ett av Ölands bästa ställen för fågelskådning, och här har man sett ungefär 250 olika arter. Även fjärilarna trivs här när det är varmare, och man har sett upp till 650 olika fjärilsarter här.

Evelyn spanade in några långnäbbade vänner på tavlorna som hon sa att hon tänkte leta efter. Hon tänkte även leta efter enhörningar, deklarerade hon. Tyvärr såg vi varken storspov eller enhörning, men väl några andra fåglar.

I närheten av bilparkeringen finns ett fågeltorn där man har fin utsikt över vidderna.

Härifrån kan även barnen se ut genom de små hålen, och här finns fler avbildade fåglar att lära sig mer om.

Man får hålla tungan rätt i mun i den branta trappan!

Vi såg kanadagäss som flög över oss i en vacker V-formation innan vi åkte vidare mot Sandbergen.

Sandbergen ligger ett stenkast från Beijershamn, och vi slog oss ner vid en nedfallen trädstam i skogen där tallarna växer så stora och ståtliga att vi brukar kalla det för pelarsalen. Vi var hungriga på mellanmål och hade med oss varm löksoppa i thermos och tunnbröd till barnen. (Ingen idé att ens försöka sälja in löksoppa till de små matkritikerna.)

Soppan värmde gott!

Där tallarna slutar växa tar sandsluttningarna vid, och naturen är spektakulär och dramatisk på samma gång.

Man förstår varför det heter Sandbergen!

Bryggorna ut i vattnet är upplockade så här års, men trapporna ner till klapperstenstranden står kvar.

Isen såg ut som frysta vågor som stannat i tiden, och vi gick längs med stranden för att se om vi hittade några vackra snäckor eller stenar att titta på.

Evelyn sjöng sånger och dansade…

…för att sedan ta igen sig på de utställda utsiktsstolarna och titta på den vackra utsikten ihop med pappa.

Vintersolen värmde, och tjejerna ville inte åka hem.

Löksoppa till mellanmål i all ära, men till slut var vi så lunchhungriga att vi faktiskt var tvungna att bege oss hem. På vägen tillbaka stannade vi till hos Arontorps Kroppkakor och köpte med oss kroppkakor i deras nya drive in. Bara att säga hur många kroppkakor man vill ha, så packas det ihop, man betalar, och sedan är det klart. Betydligt snabbare än hos hamburgerkedjorna. Och roligare och godare också med öländska kroppkakor!