Helenas Kök – Glass i stora lass
Då var det måndag igen! Här kommer som utlovat lördagens glassreportage ur tidningen Barometern. Recepten jag tipsar om är Lavendelglass, Baileysglass, Frozen Cheesecake och Apelsinglass. Krönikan har jag klippt in nedan. Ni som har följt bloggen länge känner nog igen den lite, den handlar om när jag fick agera glassprovare i Barcelona.
Ända sedan jag var liten har mitt drömyrke varit att bli glassprovare. Det råder dock stor tveksamhet i om det yrket ens är ett verklighetsförankrat yrke, tyvärr finns det nog lika få glassprovare som det finns glasspaket i min frys. (De tar ju slut så fort.) Men när jag bodde i Barcelona för sex år sedan hade jag faktiskt turen att få prova på mitt drömjobb. Jag blev haffad på väg hem från jobbet när jag en regnig eftermiddag passerade en hotellentré, där ett par människor med stålbågade glasögon och kollegieblock sög tag i min jackärm och frågade ifall jag ville ha glass, och att jag i så fall kunde gå längst in i hotellets byggnad till deras konferensrum.
Jag svansade efter dem som en glad hund. Uppenbarligen vet min dumdristighet inga gränser när chanser till glass uppenbarar sig. De hade ju kunnat vara yxmördare, eller i alla fall knarklangare. Det visade sig dock att de endast dealade med glass. Jag blev tilldelad block och penna, fick titta på olika förpackningar och smaka olika sorters glass på pinne. Jag gick in för det stenhårt och skrev långa uppsatser till svar på varje fråga i formuläret som handlade om att skilja på dyr lyxglass och billig fulglass, layout på förpackningar, annonser och eventuella smaksensationer. Mellan tuggorna sneglade jag på den brokiga skara människor omkring mig som koncentrerat provade glass. Vissa var mer engagerade än andra, en del bara smakade lojt på sina glasspinnar, smackade på spanskt manér och gick sedan med måttlig entusiasm över till nästa glasspinne. ”Otacksamma spanjorer”, tänkte jag och rensade faten. En funktionär kom till slut fram till mig och förklarade att jag inte behövde äta upp varenda glass jag fick prova, att det faktiskt räckte att bara smaka på dem. Jag gav honom en idiotförklarande blick. Han visste uppenbarligen inte vem han hade att göra med. Jag klämde några glasspinnar till, gjorde ytterligare några anteckningar, och började sedan långsamt och lätt illamående vagga hemåt. Det blev ingen middag den kvällen, men jag hade haft en alla tiders eftermiddag.
16 april, 2012
Om mig
Bara en kaka till syftar först och främst på min dåliga karaktär varje gång det erbjuds något gott. Men visst hittar du kakor här på bloggen också. Det, och framförallt enkel vardagsmat som alla kan laga, som sätter guldkant på vilken glåmig tisdag som helst. Recepten blandas med inlägg om familjelivet hemma på Öland, med man, två små döttrar och en välgödd hund. Jag som skriver heter Helena Elm och arbetar som matkreatör. Välkommen hit!
UNDERBART! 😉
Åhh, jag hade varit i himmelriket 🙂 Glass är verkligen det bästa som finns!! Jag kan äta hur mycket som helst och det är en hel del 😉
Kram till dig från din Emelutt (som fortfarande INTE haft någon användning för derivtan…) och jag önskar jag bodde kvar hemma på östkusten så jag kunde läsa dina fina artiklar i "Barran" (fast jag brukar läsa dem på biblioteket här i Halmstad när jag får tid 🙂 )
Cute story on ice-cream testing with a lot of belly-ache???
Marco – Oh yes, the poor belly did ache a lot after my epic ice cream tasting. But it was definately worth it! 😉
Emelutt – jag har inte heller haft användning av derivatan. Jag tror inte att någon någonsin har haft det. 😉 Vad kul att du ändå kommer åt att läsa Barran ibland! Säg till nästa gång du kommer till Kalmar!
Amy – tack! 🙂
Det fick mig att le 🙂 Javisst är glass gott!!