Vid Linnés Råshult

Sist jag var i Älmhult och hälsade på syrran åkte vi en sväng till Línnés Råshult, ett kulturreservat där Carl von Linné föddes. Vi hann precis med att äta i trädgårdscafét innan det bommade igen för säsongen. Det var dock inte med Linné i åtanke som syrran pitchade in utflyktsmålet till mig, utan hon sålde in det hela med den goda lunchbuffén och de vackert dekorerade kakorna. Och jag blev inte besviken!

Syrrans och Vimals hund Caddy höll sig vid sin mosters sida hela tiden. Han är en sån liten kappvändare, den lille sorken. Så fort moster är på besök är det bara moster som gäller. Moster likes it.

Den småländska idyllen var total. På en lada hängde vitlök på tork. Varför den nu gjorde det, men det fanns förmodligen en bra anledning.

Ser ni fjärilen på den högra bilden? Det hela känns väldigt Provaaaance. Och bara tio minuter utanför Älmhult! Nästa sommar ska vi åka dit igen. Och då blir vi fler, för då kommer min kära syster att ha ett litet barn med sig. Det är bara cirka två veckor kvar nu innan planerad leverans, och jag är så taggad! Det är Vimal också, som brukar klappa syrran på magen och säga att han ser fram emot deras lilla blandras. (Vimal är från Indien.)

Så fint väder som vi hade den där dagen i Råshult har vi sannerligen inte haft idag. Hela den här helgen har kännts som den första riktiga hösthelgen, och träden har sakta börjat anta gula färgtoner. Vi har hittat en svamp-sopp i trädgården och är i extas över vårt högst egna svampfynd, men har inte vågat oss på att tillaga den än. Jag börjar nog med att koka lite té, så får vi se hur det går med den där soppen. Trevlig kväll, kära vänner!