Krönika om hösthelg på landet

Hallå i måndagsrusket! Har ni det lika ruggigt som vi? Det var en blöt och raggig hund som kom in från sin kvällspromenad för ett tag sedan. Hundens matte råkade vara klädsamt försvunnen när husse och hund skulle ut och gå i regnrusket. Ikväll får det bli hederligt måndagsmys med tända ljus och något avsnitt av en DVD-box. Jag hade kunnat skriva att jag skulle gå på dubbla träningspass, men det är nog ingen som hade gått på det ändå.

Och hörni – vad trevligt det är att läsa om vad ni brukar baka till julen i tävlingsinlägget med tidningsprenumerationen! Jag får hur mycket inspiration som helst inför mitt eget julbak. Men än så länge är det fortfarande höst, och här kommer som rubriken utlovar min senaste krönika från Smålandsposten och Barometern om hösthelg i sommarstugan:

En av mina absoluta favoritplatser är familjens sommarstuga. Den har gått i arv i släkten sedan 1930-talet, och jag har tillbringat alla min barndoms somrar där. Det är dock inte förrän nu som jag har förstått tjusningen i att vara där på hösten. Visst – det är inte som på sommaren. Istället är det fuktigt och lite råkallt. Men man kommer väldigt långt med en kanna nybryggt té, ett par filtar och raggsockor. En hösteftermiddag i stugan tillbringar jag allra helst framför öppna spisen, där jag kan lyssna till dess sprakande samtidigt som jag sitter i en av de knarrande gamla läderfåtöljerna och läser böcker med maken och hunden mitt emot. När eftermiddagen börjar övergå till kväll är det dags att gå ut i köket och börja förbereda kvällens middag, som sådana här kvällar ofta blir en mustig gryta som tillreds på den senapsgula gamla 70-talsspisen som det imponerande nog är mer flås i än min egen spis. Iförd samma förkläde som min mormor brukade ha på sig när hon stekte pannkakor åt oss barn på somrarna hackar jag grönsaker, rensar svamp och bryner lök i bubblande, gyllenbrunt smör.  


Efter en god middag och en natt under ett par extra filtar är det dags för nästa måltid. Ingen annanstans smakar frukosten så gott som i sommarstugan. Det är något visst med att dricka sitt morgonkaffe ur de där kopparna som har funnits där så länge man kan minnas, och som man förknippar med långa, lediga dagar. Ibland har jag funderat på att ta hem en kopp, men det skulle inte bli samma sak, ungefär som att spela in Kalle Ankas jul på video. Eller vad man nu spelar in saker på idag. I sommarstugan har TV:n varit trasig i åratal, och jag saknar den inte. Jag sitter hellre i min fåtölj och bläddrar i kokböcker och funderar på vad jag ska laga till middag nästföljande dag. 


Recepten på det här uppslaget är lagade och fotograferade vid sommarstugan, och smakar exta gott när höstens vindar viner utanför fönstret. Oavsett om du befinner dig i en stuga på landet eller i en lägenhet i stan.