Mariannelunds-mys
I helgen var vi ju som sagt i Mariannelund och smorde kråset, och här sitter Olof och fjäskar som bäst för katten Gösta. Som alltid dyker Bally upp inom loppet av några sekunder på snabba små tassar som hörs mot parketten, och påminner om att han faktiskt också vill ha uppmärksamhet.
Vi åt bakad potatis med olika röror, och jag blev snabbt lite extra glad i den med kyckling och bacon i. Det var alldeles för länge sedan jag åt bakpotatis, vi åt det ofta förr, men sen bakpotatisen blev svår att hitta i vår matbutik har jag liksom bara glömt bort att maträtten bakpotatis med röra existerar. Det får det bli ändring på, nästa gång jag är på ICA ska jag göra en razzia efter bakpotatisar.
På söndagmorgonen låg Gösta på kökssoffan och övervakade frukosten.
Han hade nog gärna smakat lite ost, om jag känner honom rätt.
Bally ville också ha ost. Eller vad som helst hade kunnat slinka ner i ren desperation, när hans osympatiska husse och matte burit bort honom från kattmaten som han nästan hunnit sno åt sig. När han sätter den här minen till är han faktiskt lite lik den där katten i Shrek.
Om mig
Bara en kaka till syftar först och främst på min dåliga karaktär varje gång det erbjuds något gott. Men visst hittar du kakor här på bloggen också. Det, och framförallt enkel vardagsmat som alla kan laga, som sätter guldkant på vilken glåmig tisdag som helst. Recepten blandas med inlägg om familjelivet hemma på Öland, med man, två små döttrar och en välgödd hund. Jag som skriver heter Helena Elm och arbetar som matkreatör. Välkommen hit!
Den blicken kan man väl inte neka något…
Bara namnet Mariannelund låter mysigt tycker jag. Det kan vi väl tack Astrid för.
Kram kram
Haha, vilken lirare. Han vet precis vad som får folk att vika sig… Jag hade inte kunnat stå emot, i alla fall!
Oj, bakad potatis! Nästan bortglömt sedan jag flyttade till Öland. Kyckling- och baconröra sa du. Det måste jag prova.
Kram /Kerstin
Jag vet ingen hund med mer talande blick än Bally.Sötnos!!! Kram från Mamma
Så härliga bilder och blogg!!