Lammkött!

Ja, nu är det ju inte Olof som är lammköttet här, han fyller 34 i höst och kan knappast gå under den rubriken. Men i och för sig är ju allting relativt, Olof kan ju såklart vara lammkött för någon annan… För att hålla mig till ämnet, så är det i alla fall lammstek som det här inlägget handlar om. För ett tag sedan gjorde vi ju vår första lammstek, och det blev verkligen fantastiskt gott. Om sanningen ska fram så var det faktiskt Olof som var projektledare för lammköttet, men jag skulle ändå vilja kalla det för team work. Jag beställde ett stycke lammkött från den lokala gårdsbutiken för att vara säker på att få närproducerat, fint kött. Vi var nio personer som skulle äta lamm, och köttbiten som vi fick på 1,5 kg räckte gott och väl.

Efter att lammköttet putsats band vi ihop det med ett snöre för att det skulle hålla ihop, sedan klappade vi in det med lite olja, salt och peppar. Vi skar tunna skivor vitlök, minst tre klyftor, som vi kilade in lite här och var i små snitt, och klappade in blad från en halv kruka rosmarin runt hela lammstycket. Därefter brynte vi det hela runt om i smör i en stekpanna, för att sedan sätta in köttet i mitten av ugnen på 150C i ca 45 min. Att bestämma vilken innertemperatur köttet skulle ha var lättare sagt än gjort, på flera ställen på internet påstods köttet vara rosa från allt mellan 55-70C i innertemperatur. Efter noga övervägande (och en hel del tjafsande) valde vi att ta ut steken när innertemperaturen nått 65 grader. Då var den fint rosa inuti, men nästa gång ska vi ta ut den vid 62-63C, för oss får köttet gärna vara ännu mer rosa. Efter att köttet tagits ut ur ugnen virade vi (jaja, Olof då) in det i aluminiumfolie där det fick vila i minst 30 minuter (det gör mycket för saftigheten), medan vi åt förrätt. Lammet serverades sedan med potatisterrin, rödvinssås och getostkräm med honung och rosmarin. Lovorden haglade, jag sippade nöjt på mitt vin och Olof kände sig manlig för att han så framgångsrikt tillagat ett stort stycke kött. Alla var nöjda.