Helgens reportage – tema grytor
Då var man hemma på öländsk mark igen! I helgen var Olof och jag i Stockholm och besökte matmässan Mitt Kök. Vi åt på Kockarnas Krog, provsmakade olika viner och flanerade runt i allmänhet. Helgens värdpar var Mary och Magnus, som på lördagkvällen bjöd på en middag som jag sannerligen inte hade gjort bättre själv. Men mer om det framöver. Här kommer lördagens krönika som kördes i både Barometern och Smålandsposten. Eftersom jag inte befann mig i de regioner där tidningen såldes i lördags, roade min syster sig med att smsa mig meddelanden i stil med ”Jättefint reportage idag, men ska det verkligen vara bikarbonat i köttgrytan?” Hmpf.
Grytor är för mig vad engelsmännen med Jamie Oliver i spetsen skulle kalla för comfort food. I svenskan har vi ingen klockren översättning för det uttrycket, för jag tycker inte att begreppet tröstmat täcker in hela ordets innebörd. För mig är comfort food mat som får mig att känna mig trygg och som hemma. Det är mat som inte är för avancerad att laga, och som jag förknippar med positiva minnen. När jag bodde utomlands och fick hemlängtan brukade jag laga mormors köttgryta med kryddor som mamma skickade till mig på posten, och de välbekanta dofterna av kryddpeppar och nejlika som långsamt steg ur gjutjärnsgrytan fick mig alltid att känna mig som om jag vore hemma i köket i sommarstugan vid den senapsfärgade 70-talsspisen, fastän jag befann mig vid en rostfri gasspis hundratals mil bort.
Agnetas kycklinggryta lärde jag mig att laga av min kompis mamma som heter just Agneta, och det var en av mina första paradrätter att bjuda gäster på när jag flyttat hemifrån och bodde i en liten etta i stan tillsammans med min blivande man. För visst har man ofta en minnesfylld relation till en maträtt? Den där pastan man åt på sin bröllopsresa i Italien kommer man förmodligen alltid att tycka om, medan riskerna är ganska överhängande att man lär ha svårt för till exempel ärtsoppa om det var det som serverades samma kväll som hela familjen åkte på den stora maginfluensan. Men när man har positiva minnen till en maträtt, som jag har till alla de här grytorna, då tror jag att man lagar dem med extra mycket kärlek. Då är man trygg med att laga dem och stolt över att servera dem. Och när det kommer till kritan som hemmakock – vad kan egentligen vara bättre än det?
Förutom mormors köttgryta bjöds det även på recept på Agnetas och Annas kycklinggryta med ädelost och Fläskfilégryta med ölkorv. Bland annat.
12 november, 2012
Om mig
Bara en kaka till syftar först och främst på min dåliga karaktär varje gång det erbjuds något gott. Men visst hittar du kakor här på bloggen också. Det, och framförallt enkel vardagsmat som alla kan laga, som sätter guldkant på vilken glåmig tisdag som helst. Recepten blandas med inlägg om familjelivet hemma på Öland, med man, två små döttrar och en välgödd hund. Jag som skriver heter Helena Elm och arbetar som matkreatör. Välkommen hit!
Aj löv löv dina krönikor men det vet du ju redan vännen! 🙂 Vilken syrra, hehe 😉
Helgen låter riktigt härlig, både gällande mässan och att besöka Mary och Magnus!
Kram till er båda!
Vilket fint reportage!
haha I löv din syster! Så jävla elakt…men ack så kul! Ser fram emot att läsa om mässan här sedan, jag var sååå nära på att åka själv men jag låg istället hemma och vickade på tårna:) Inte så dumt det heller faktiskt:)
Vilken helg, erkänner glatt att jag är rätt avis!!
Jag har också funderat på det där med comfort food. Är helt enig i din beskrivning men det finns ju inget liknande uttryck på svenskan.
Gullig syrra men jag har en känsla av att du inte är sämre du ;).
Du är så duktig kompis!
Så duktig du är så fint : ) kram Sofia